Jag känner obehag över att jag överhuvudtaget skrev nedanstående inlägg. Han blev inte skjuten, han sköt sig själv. Det obehagliga i att se en död man är en sak, men tanken på tankarna, mina fredagsrusigt lyckliga, hans uppenbarligen annorlunda. Jag har ingen beröringspunkt med denne man förutom att han valde samma bänk som jag använder för att stretcha på efter mina löprundor. Men det är tanken på tankarna.