Musik som satt sina spår, del 1.
18 år, fortfarande bra.
Knappast något man lyssnar på varje dag, månad eller halvår. Men ändå. När humöret är det rätta, när årstiden är NOT summer. LP kopierad till C-60. Suck. Where have those days gone... patetisk nostalgisk.
Några år senare. We all feel better in the dark, So Hard och It must be obvious. Lagom repiga 12", ett hus utan ljudbegränsning. Andra lyssnade på Dr Alban No coke och Hello Africa, jag lyssnade på PSB.

Den illgröna påsen med svart tryck kom från Jannes Wax. Kunde ses i var tonårings hand i Skövde.