Jag vet inte om ni har kännt på en iPod Nano. Kännt dess litenhet och lyx. Jaaaaaa. Den är onödig, brackig, bratig eller vad fan som helst. Dessutom så är jag tyvärr plågsamt medveten om iaf dess föregångares tveksamma kvalitet. Vilken jävla datorpryl som helst ska väl tåla fem meters fri färd från cykel till asfalt. Med studs. Whatever. Sitter med den här och vill slicka dess kromade baksida.

Nej, knappast va. De som känner mig vet att jag knappast skulle slicka på en pryls baksida. Kyssa någons nacke kanske men det är en helt annan femma.

Tittar på Homestyling. Mannen kliver in med ett par Bestlite skrivbordslampor, den ena vit, den andra gräddvit/gul. Vi kan väl spraya den vit tycker medhjälparinnan. Undrar om inte ni hade lånat de där någonstans och de kostar löjliga 4300 kronor styck. Skrattretande dyrt, de är snygga men knappast quality. Hur som, man målar inte om de hur som helst. Och den där kurviga bokhyllan var snygg! Och den kvinnliga inredaren utan kurvor var minst sagt också snygg.

Snygga prylar och möbler är min svaghet, ja ja ja. Egentligen är fina hus min svaghet men jag har inte fått utlopp för det ännu. De kostar så mycket.

Läst igenom ovanstående text och känner mig usel. Önskar fred i världen.

Och vadå, barn och ungdomar känner sig inte lika kränkta av en våldtäkt?! Vem fan kom på det. Jo, jag läste hela artikeln och vet att det inte var så det stod i domen, det var Aftonbladets tolkning. Men ändå...