Lite allvar här och nu.
Rån, rån och rån. Våldtäkter. Misshandel. Malmö har så länge jag varit medveten om staden varit detsamma som våld. I min värld och där jag går råder dock fred, för det mesta. Det beror väl mest på när man rör sig var och lite tur kanske. Eller frånvaro av otur. Jag vet inte. Jag tycker det är förjävligt i vilket fall som helst. Oskyldiga människor för evigt märkta. Skyldiga människor för evigt märkta. Jag skulle verkligen vilja förstå. Inte uppleva, men bara få ett uns av den känsla som dessa fans jävla idioter måste bära inom sig, det som driver dem till att begå övergrepp på en oskyldig människa. Vad driver en man till att hugga en kniv i en försvarslös? Desperation? Känsla av att det inte finns något att förlora? Total frånvaro av känsla, noll empati? Det kändes som en bra idé för stunden? Jo, jag vet väl att det beror på desperation, inga val, psykiska störningar, eller helt enkelt bara totalt jävligt fucked up braindead people. Men ändå, jag kan inte greppa känslan de måste känna, tankarna de tänker. Ska man ens försöka förstå varför?
Enligt min mening så måste man naturligtvis förstå varför, orsak och verkan. Men därför får aldrig vara en ursäkt. Var individ bär ett ansvar för sina egna handlingar. Hur jävligt man än har haft det.
Rån, rån och rån. Våldtäkter. Misshandel. Malmö har så länge jag varit medveten om staden varit detsamma som våld. I min värld och där jag går råder dock fred, för det mesta. Det beror väl mest på när man rör sig var och lite tur kanske. Eller frånvaro av otur. Jag vet inte. Jag tycker det är förjävligt i vilket fall som helst. Oskyldiga människor för evigt märkta. Skyldiga människor för evigt märkta. Jag skulle verkligen vilja förstå. Inte uppleva, men bara få ett uns av den känsla som dessa fans jävla idioter måste bära inom sig, det som driver dem till att begå övergrepp på en oskyldig människa. Vad driver en man till att hugga en kniv i en försvarslös? Desperation? Känsla av att det inte finns något att förlora? Total frånvaro av känsla, noll empati? Det kändes som en bra idé för stunden? Jo, jag vet väl att det beror på desperation, inga val, psykiska störningar, eller helt enkelt bara totalt jävligt fucked up braindead people. Men ändå, jag kan inte greppa känslan de måste känna, tankarna de tänker. Ska man ens försöka förstå varför?
Enligt min mening så måste man naturligtvis förstå varför, orsak och verkan. Men därför får aldrig vara en ursäkt. Var individ bär ett ansvar för sina egna handlingar. Hur jävligt man än har haft det.