Appropå den stundande midsommarhelgen kom jag att tänka på en jobbig midsommarafton, bjud gärna med er vänner, vän är med, vän sätter under aftonens gång på den kvinnliga halvan av värdparet... det skedde på sådant sätt och på sådan plats (bil) att det inte var helt omärkbart, det tisslades och tasslades, alla var medvetna om vad som hade hänt inklusive hennes pojkvän. Det hölls tyst, han sa inget, det blev en smula spännt och de av oss som inte var aspackade kände ångesten krypa i oss. Påföljande dag så gjorde vi en snabb sorti, den var tänkt att vara smidig också, men den påsättande killen lallar in i köket där värdparet och ett par nära vänner till de sitter, mumlar något om att han inte hittar sin tröja, varvid den bedragna pojkvännen med avsmak räcker över hans tröja med kommentaren att han hittade den i bilen...
Fy fan. Det var väldigt plågsamt att se och även om det är en ganska rolig anekdot så är den fortfarande ångestframkallande.
Fy fan. Det var väldigt plågsamt att se och även om det är en ganska rolig anekdot så är den fortfarande ångestframkallande.