Det finns tillfällen då jag blir trött på att kämpa, att försöka. Vid de tillfällena skulle jag önska att jag bara kunde öppna upp mitt inre, blotta mig fullständigt, here I am, take it or leave it. Men jag gör det inte. De säger att det är bara när man inte längre har någonting kvar att förlora som man verkligen är sitt sanna jag. Jag vet inte vad jag har. Jag vet inte vad jag kan förlora. Men att fullständigt blotta sin själ, och bli nekad, få sitt sanna jag underkänt, det skrämmer mig.

Å andra sidan, varför hålla kvar i någonting som inte är sant?