Dagar man minns, dagar för länge sedan glömda, saker man gjort, saker man kunde gjort annorlunda. After all I've done, you just didn't think much of me.
En gång i tiden, det börjar bli några år sedan nu, så var jag i Ryssland och jobbade. In the middle of nowhere. Strax innan Uralbergen. Flygbåt Malmö-Kastrup, flyg Kastrup-Arlanda, Arlanda-Sjeremetievo II. Taxi, eller nåt liknande, till troligen Kazanski tågstation i Moskva. Därifrån nattåg till Zelenodolsk. Där gick jag av och tillbringade en dryg månad på ett så kallat hotell, åt vad som fanns i matväg och njöt av halsflussens febriga dimmor. Denna berättelse ska enbart handla om resandet, inte vad som hände väl på plats.
Vägen dit gick som ovan beskrivet, något senare kom det fram att det gick att flyga till en närbelägen storstad direkt via Frankfurt, men så mycket tråkigare det hade varit... Året var 1999, internet var ännu nytt, Ryssland var Ryssland. Fattigt, vodkastinkande och vänligt. Klev av på Moskvas internationella flygplats, tänkte att nu börjar helvetet, men passerade den ena kontrollen efter den andra utan problem. Jag förstod inget av vad de sa och de förstod inte mig, men vi kom ändå överens. Nej, det är inte elektronik för 200000 kronor jag smugglar i min stora dokumentväska, det är bara some electrical stuff. Da. Njet. Karatjo. Robotny. En gång i tiden kunde jag räkna ett helt dussin på ryska. Letar upp växlingskontoret, håller hårt i mina 1200 dollar och försöker smyga upp så många dollar jag nu växlade så försiktigt jag kan. Går ut från ankomsthallen, möts av en stor parkering. Vad nu? Taxi in till Moskva såklart. Taxi, taxi, taxi. Inte fan var de stora och gula, inte fan står det taxi på dem, inte fan kan man se att det är en taxi. Och inte fan talar taxichaufförerna engelska. Tittar granskande över de bilar jag ändå förstår är taxibilar. Mest Lada. Jag är övertygad om att jag ska bli blåst. Betala aldrig i dollar, visa aldrig dollar, håll väskor och liv kärt. Max 1000 rubel ska resan kosta. Närmar mig bilarna, säkerligen förvirrad med flackande blick, chaffisarna närmar sig och börjar tilltala mig. Det enda gemensamma vokabuläret är taxi och Moskva. Jag minns inte hur men lyckas få fatt i en taxi, en VW Passat kombi utan nackstöd och säkerhetsbälten men med helt nervevade rutor, som framförs av en ung trevlig kille som talar ett par ord tyska (vad jag förstår så läser de engelska och tyska i skolan men ingen kan det). Kommer överens om 1000 rubel. En ganska lång färd in mot Moskvas centrum börjar, fort går det, fläktar friskt gör det, men fram kommer jag utan skador. Kvitto tack. Say what (på ryska)? Visar, skriver med fingret på handen, försöker med alla engelska och tyska ord jag kan tänkas förknippa med ett kvitto. Får en handskriven lapp med något skrivet på sig. Del ett avklarad, på tågstationen med väskor och liv i behåll. Hungrig och törstig men är tveksam till vad jag vågar äta med tanke på tågresan. Ska bara köpa tågbiljett, sen kan man vila i väntan på tåget. Tågstationen är pampig, gigantisk och har nog 20 biljettkassor. Tittar på en informationstavla, vet att biljetterna säljs i särskilda kasor för turister, smart så kan man sätta flerspråkiga i de kassorna (bortsett från att man även kan registrera utlänningarnas förflyttningar). Njet och åter njet. Går till turistkassan, ber om biljett till Zelenodolsk, minns inte om hon kunde fem ord engelska eller inga. Har en kopia av en tågbiljett som jag fått från våra indiska uppdragsgivare. Lägger fram den, pekar, Zeeeeeleenooodoooolsk. Da da. Zelenodolsk. Fram kommer biljetter. Betalar. Betalar en helt annan summa än vad det stod på den kopierade biljetten. Jämför de kyriliska bokstäverna mellan den biljett jag köpt och den kopierade. Kan identifiera en del likheter, en del olikheter. Det står dock Zelenodolsk på bägge. Tror jag. Tvivlen gnager. Fan, sätta sig på fel tåg och bli arkebuserad i Glasstaden halvvägs till Ural, knappast min önskan.
to be continued...
En gång i tiden, det börjar bli några år sedan nu, så var jag i Ryssland och jobbade. In the middle of nowhere. Strax innan Uralbergen. Flygbåt Malmö-Kastrup, flyg Kastrup-Arlanda, Arlanda-Sjeremetievo II. Taxi, eller nåt liknande, till troligen Kazanski tågstation i Moskva. Därifrån nattåg till Zelenodolsk. Där gick jag av och tillbringade en dryg månad på ett så kallat hotell, åt vad som fanns i matväg och njöt av halsflussens febriga dimmor. Denna berättelse ska enbart handla om resandet, inte vad som hände väl på plats.
Vägen dit gick som ovan beskrivet, något senare kom det fram att det gick att flyga till en närbelägen storstad direkt via Frankfurt, men så mycket tråkigare det hade varit... Året var 1999, internet var ännu nytt, Ryssland var Ryssland. Fattigt, vodkastinkande och vänligt. Klev av på Moskvas internationella flygplats, tänkte att nu börjar helvetet, men passerade den ena kontrollen efter den andra utan problem. Jag förstod inget av vad de sa och de förstod inte mig, men vi kom ändå överens. Nej, det är inte elektronik för 200000 kronor jag smugglar i min stora dokumentväska, det är bara some electrical stuff. Da. Njet. Karatjo. Robotny. En gång i tiden kunde jag räkna ett helt dussin på ryska. Letar upp växlingskontoret, håller hårt i mina 1200 dollar och försöker smyga upp så många dollar jag nu växlade så försiktigt jag kan. Går ut från ankomsthallen, möts av en stor parkering. Vad nu? Taxi in till Moskva såklart. Taxi, taxi, taxi. Inte fan var de stora och gula, inte fan står det taxi på dem, inte fan kan man se att det är en taxi. Och inte fan talar taxichaufförerna engelska. Tittar granskande över de bilar jag ändå förstår är taxibilar. Mest Lada. Jag är övertygad om att jag ska bli blåst. Betala aldrig i dollar, visa aldrig dollar, håll väskor och liv kärt. Max 1000 rubel ska resan kosta. Närmar mig bilarna, säkerligen förvirrad med flackande blick, chaffisarna närmar sig och börjar tilltala mig. Det enda gemensamma vokabuläret är taxi och Moskva. Jag minns inte hur men lyckas få fatt i en taxi, en VW Passat kombi utan nackstöd och säkerhetsbälten men med helt nervevade rutor, som framförs av en ung trevlig kille som talar ett par ord tyska (vad jag förstår så läser de engelska och tyska i skolan men ingen kan det). Kommer överens om 1000 rubel. En ganska lång färd in mot Moskvas centrum börjar, fort går det, fläktar friskt gör det, men fram kommer jag utan skador. Kvitto tack. Say what (på ryska)? Visar, skriver med fingret på handen, försöker med alla engelska och tyska ord jag kan tänkas förknippa med ett kvitto. Får en handskriven lapp med något skrivet på sig. Del ett avklarad, på tågstationen med väskor och liv i behåll. Hungrig och törstig men är tveksam till vad jag vågar äta med tanke på tågresan. Ska bara köpa tågbiljett, sen kan man vila i väntan på tåget. Tågstationen är pampig, gigantisk och har nog 20 biljettkassor. Tittar på en informationstavla, vet att biljetterna säljs i särskilda kasor för turister, smart så kan man sätta flerspråkiga i de kassorna (bortsett från att man även kan registrera utlänningarnas förflyttningar). Njet och åter njet. Går till turistkassan, ber om biljett till Zelenodolsk, minns inte om hon kunde fem ord engelska eller inga. Har en kopia av en tågbiljett som jag fått från våra indiska uppdragsgivare. Lägger fram den, pekar, Zeeeeeleenooodoooolsk. Da da. Zelenodolsk. Fram kommer biljetter. Betalar. Betalar en helt annan summa än vad det stod på den kopierade biljetten. Jämför de kyriliska bokstäverna mellan den biljett jag köpt och den kopierade. Kan identifiera en del likheter, en del olikheter. Det står dock Zelenodolsk på bägge. Tror jag. Tvivlen gnager. Fan, sätta sig på fel tåg och bli arkebuserad i Glasstaden halvvägs till Ural, knappast min önskan.
to be continued...
inlägg av /D - 12/11/2005 06:54:00 em
