Jag gjorde en medveten rödljuskörning idag. Alternativet hade varit att ännu vid denna tidpunkt, 7 timmar senare, stå vid ett rödljus någonstans nere vid Skeppsbron. Jag känner mig så levande. Vild liksom. Jo, jag vet. Alla tänker ni nu, hey man, cool down, take it easy, du är bra som du är, behöver inte jaga kickar på det viset. Jag vet, jag vet. Men fatta, vilken känsla, spänningen, risken, adrenalinet. Kolla kolla kolla, de andra har också rött, jag har rött, do not dare to cross that line, den heldragna vita linjen, det är en kamp att vandra på rätt sida längs den tunna blå, men att olovligen krossa den tjocka vita, hey hey hey, hold your horses! Ni ska veta att jag kollade både en och två gånger innan jag ökade gasen lite och släppte upp kopplingspedalen långsamt, långsamt. Efter korsande cyklister, bilar och gångare? Hell no! Poliser, poliser in disguise, poliser i buskarna, poliser runt hörnen. Inga poliser så långt ögat nådde. Go man, go!

I went.