Klockan är nio, jag har huvudvärk i huvudet och te i en kopp.
Jag lämnade mitt hem klockan sju i morse. Det är allt för många timmar där emellan.
Och appropå ingenting så har jag världens bästa ögonmått när det gäller att koka tevatten.
Alltid något. Inte fan är det mycket.
Men ändå.
Alltid något.