Lite trött? Lite för mycket jobb, lite för mycket motion, lite för mycket som måste göras?

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Men snart är det helg. Och jag ska inte göra ett piss. Bara smäsa.

Idag är jag lite lättretad. Var i alla fall. Trött på folk som skiter i sitt jobb, inte känner ansvar. Tycker du att du tjänar för lite så börja med att visa att du är värd mer då för fan. Bli klar med saker. Hålla vad man lovar. Om det bara ska vara jag som lägger en ära i att göra ett bra jobb så vete fan om jag vill vara kvar. Allt jävla gnäll, de älskar att gå och gnälla om hur jävla illa det är, allt är skit, pest och pina - men byt jobb då för faaaaaaaan.





Så.

Fy fan vilken jävla underbar kväll! Luften, solen, kylan, doften i Slottsträdgården, blänket i vattnet, tystnaden bland träden, lampornas sken från husen i staden.

Fan. Jag trodde jag hade kommit över den. Danskan. Plötsligt så står jag där och säger jeg har brug for.... Flera gånger i rad.

Hittade underbart vackra ljuslyktor i förmiddags, fast min tanke var att använda de som små vattenglas till ett glas vin.

Jag känner obehag över att jag överhuvudtaget skrev nedanstående inlägg. Han blev inte skjuten, han sköt sig själv. Det obehagliga i att se en död man är en sak, men tanken på tankarna, mina fredagsrusigt lyckliga, hans uppenbarligen annorlunda. Jag har ingen beröringspunkt med denne man förutom att han valde samma bänk som jag använder för att stretcha på efter mina löprundor. Men det är tanken på tankarna.

Det sitter en död man på en bänk i parken här utanför. Det stod ambulanser på gatan när jag kom hem, sen polisbilar. Avspärrningar var uppsatta längs min löpslinga. Nyfiken som fan naturligtvis, men det känns lite sådär att se en man hänga över en parkbänk, obehagligt verkligt död och gissningsvis skjuten.

Plötsligt händer det.

Löneförhöjning.

Höst i luften.

Pirr.

Okej, okej. Jag har sagt det förr och säger det igen - I'm such a drama queen. Riktigt så illa var det då inte, köttyxan här nedanför, men att träffa någon lika underlig som en själv måste vara straffet man får för sina synder.

Och det där stämmer inte heller.

Jag söker mig till de frivilligt. Vilket jag fått mig påpekat. De svåra, de kulturella, de som är som jag men inte.

Blotta för ett ögonblick en glipa i ditt pansar och du ska märka att det snart sitter en köttyxa där.

Det kan ju inte vara en tillfällighet att knapparna för Sök och Hjälp sitter intill varandra i just den ordningen på vissa sidor.

Tjoho tjoho tjohooooooooooo!

Fredag min vän. Hittills har du varit lite hård mot mig tycker jag, men nu börjar det kännas bra.

Det är mycket Sven nu. Ok, en aningens dumt att ta kokain, men det är väl ändå inte den viktigaste händelsen i världen de sista dagarna?

En sak som jag tycker Sven ska fundera lite mer över är vilka som betyder mest för honom. I Sydsvenskan, som förhoppningsvis fick fel på ordalydelsen, stod "Det började med en chock och en självförnekelse, sedan kommer man till insikt att det bästa är att berätta sanningen, att inte ljuga för nära och kära och framförallt svenska folket". Nä FY för att ljuga för svenska folket. Ljug bästa fan du vill för svenska folket tycker jag, blåneka, men var uppriktig mot dina nära och kära istället.

Prioriteringar Sven. Familjen först, svenska folket en bra bit därefter. Vart du lägger prioriteten för en rejäl fest är upp till dig.

Hångel.

uhum uhum...

...och vad fan var det som hände egentligen...


Sova mer.

Knäck min rygg, snälla.

Johan Thurfjell, Untitled, 2004. Moderna Museet

gäääääääääääääääsp

En ciabatta och... ...en kanelbulle? Det tog fyra dagar, nu kan de min order. Tänk vad ledsna de ska bli nästa vecka när jag inte kommer längre.

Det är inte det att jag inte har något att göra, det är bara så tomt i fikahörnan.

På tal om den där förkylningen så har jag funderat på och fått påtalat att ta det lugnt med fysisk aktivitet, ingen träning. Ligga som en liten gris på soffan. Not likely to happen...

Nu ska jag äta gigantisk kanelbulle. Och jobba alldeles för många timmar till.

Jag har gått runt och kännt mig förkyld i lång tid, lite trött, seg, aningens febrig. I morse vaknade jag förvisso fortfarande med lite av densamma känsla, men bara en bråkdel av tidigare dagars trötthet. Kyla, kom kom kom. Låt mig sova som en bebis.

Jag gillar min bil, idag älskar jag den.

Tänk att en man gör en extra amortering på sitt bolån på låt oss säga sisådär 100k, pengarna försvinner ögonblickligen från hans konto, men en vecka senare så är lånet fortfarande inte justerat. Finns det då grund för en smula missnöje?