You'll shine like gold in the air of summer 
You'll shine like gold in the air of summer 
You'll shine like gold in the air of summer

Ibland så känner jag mig mest trött. Lite sorgsen. Som nu.

Jag säger bara åh.

Åh.

Så var det sagt.

Apuh, apuh.... grötfrukost, morgonkaffe framför damernas storslalom (ej upphetsande), två timmars utomhusaktivitet, kött-potatis-lingon-och-hallon/rabarberpaj-middag och ännu en stunds upphetsande storslalom för att nu ägna mig åt tvättstugeaktiviter med mina fem nakna babes. What a day, what a day. Jag är helt matt av mättnad.

...

När man låter iTunes blanda låtar så undrar man varför man har alla dessa låtar på sin dator. Mest blir jag irriterad över att få höra julsånger. Ibland blir man glatt överraskad, som nu när Björns vänner - Across the sea (Staffanstorp) går på. Tjoho.

It's been a bad day.

Say no more.




Men nu är det fredag. Eller? Jo. Eller var det torsdag.

"Feeling twentytwo, acting seventeen"

Feeling boring, acting not at all?

Idag så har jag funderat lite på tyska uttryck och lyssnat på Rammstein. Det finns risk att det sistnämnda givit upphov till underlig uppsyn och tyskrabblande i någon av Malmös snötäckta parker. Joppe sjöng om att han bakom sina solglasögon kunde vara sig själv, jag modifierar den sanningen lite och säger att med musik i mina öronsnäckor kan jag vara någon annan.

För närvarande finns det två tankar jag kan fokusera på utifall att jag vill bygga upp inre aggresioner. En är minnet av de tre minuter jag såg av en diskusion på dr Pill huruvida det skulle få delas ut kondomer i amerikanska skolor till tonåringar eller ej. Den andra är det underliga faktum att internationella lönejämförelser leder till högre VD-löner men lägre arbetarlöner. Tjänar en estnisk VD verkligen så mycket?

Jag är så nyfiken. Vem är Ylva? Talar inte om den förlupna varghonan nu.

Spontanshopping av klass idag. Objektet i fråga, en stor och ståtlig men ändå lätt och förtrollande vacker lampa av känd designer, har cirkulerat i mina tankar ett tag men jag överraskade mig själv genom att köpa den när mitt egentliga ärende i butiken endast var att införskaffa ett gäng Osram Relax-glödlampor.

Angående blogg-hype och blogg-död; är bloggens mening att läsas eller att skrivas?

Om man skulle ta och pimpa något och säga yo yo yo!

Eller göra något annat.

Jag har beslutat mig för mer humor i mitt liv. I form av film. Jag är en sådan som hyr drama. Som till exempel Tarnation och tänker psykiskt störd gay man har filmat sin hårda och tragiska uppväxt och klippt ihop en film med en budget på 218$, DEN är nog bra. Visst är den på sitt sätt bra, men kul? Knappast. Eller Gerry, den vackraste (visuellt) film jag sett tror jag, kind of special although... ej heller den kul. Så, nu ska jag hyra en hollywood-gull-kul film eller kiss-och-bajs-humor film för varje drama jag hyr. För jag gillar faktiskt det. Också. Riktigt hjärndöd humor, fånigt, tramsigt, men som får en att vrida sig av skratt. Det var mitt beslut.


För övrigt känns det som att min förkylning är på väg att gå över, jippijäjäwowwow.

Och den stora frågan på jobbet idag var Varför är kollega X på jobbet halv två på natten?

Jag har beslutat mig för något. Måhända inte en världsomvälvande händelse. Likväl.

Plötsligt så känner jag inte för att berätta om det längre.

Dagen började bra men strax före lunch blev den tvär-dålig tvär-snabbt. En så kallad diskussion med en kollega, jag vet fortfarande inte vad han menade var ett problem, men efter en längre diskussion, jag till en början tålmodig men efter en stund alltmer tvär och högljudd, ja han hör ju dåligt, och lite skisser, detta jävla ritande som tar en evighet och jag vet precis vad som ska komma varje gång, så slutade det med en suck och att det nog förblir som jag menar att det ska vara. Allt grundar sig naturligtvis i att allt var så jävla mycket bättre förr...

åh, la la, snart

Ojoj vilken gladblogg det vart.

Ibland undrar man.

Varför gör jag så? Eller inte?

Men jag var inte glad, jag frotterade mig i min missär.

Vilket nästan gör mig glad, om inte glad så tillfredsställer det i alla fall ett behov hos mig.

Om man skulle, bara för en stund.

Vika sig.

Om man bara kunde.

Om man bara kunde fråga.

Om man bara kunde få svar på fråga.

Ett uppriktigt, detta var min intention, detta var mina tankar, därför gjorde jag så.

Vem fan kan svara på det, ens inför sig själv.

När man inte kan svara sig själv, kan man begära att någon annan ska kunna det?

Det är väl som så.

Jag sökte bekräftelse, de svar jag ville höra, de svar jag behövde.

Jag känner mig som Bruce Willis gästspelande rollfigur i Vänner, mannen som inte kunde ge uttryck för känslor, mannen som inte kunde ge uttryck för känslor förrän någon grävde fram hans själ och mannen kunde inte sluta gråta och sluta att tala om känslor någonsin igen.

Bättre hålla tyst.

Några vet att det finns känslor där.

Några tycker jag är underlig.

Några skiter fullständingt i det, brickan som var jag är lagd och spelad och nu finns det andra spel.

Några kanske tycker jag skiter fullständigt i dem, brickan som var hon är lagd och spelad och nu finns det andra spel.

Några håller jag varmt i mitt hjärta även om det inte är ömsesidigt.

Några kommer tillbaks efter några år, från kärlek till hat till vän.

Visst är det underligt.

Livet man lever.

I cannot pretend that I felt any regret
Cause each broken heart will eventually mend
As the blood runs red down the needle and thread
Someday you will be loved

Ett helt hjärta, bättre än ett brustet, blödande och svagt? Ett starkt hjärta utan svagheter? Det onda försvinner, tomrum resten som blir kvar.


Någon som lyssnar till mitt innersta, mina tankar, mina tvivel. Någon som ärligt, med respekt och i förtroende, lyssnar till mig och vågar dela sina tankar med mig. Kärlek, inte fysisk, vänskap, blind för olikheter och hinder. När man anar den öppnar man ögonen och förblindas av fysisk åtrå, alternativt skyr den och skyddar sig, för vad, för brutna löften och krossade förhoppningar. Vilja öppna sig men inte våga, inte kunna, anar ett svek och söker bekräftelse. Öppna sig, blunda för tvivel, hälften vågat, inget vunnet, mer svek, färre svar.

Jag är för första gången på länge djupt försjunken i mina tankar.




Illusion, tankevärld är orden jag söker. Och i min spelare ligger en så jävla bra spellista så ni anar inte.

.

someday, you will be loved

.maybe

När man inte kan samla krafter till något annat, inte kan känna inspirationen flöda eller ens drippa-droppa, då tar man en kopp te och lyssnar på Soundtrack of Our lives - Bendover babies.

Ibland funderar man på vad man har uppnått, vad man har gjort av åren. Det är alltid en tröst att tänka att jag har i alla fall inte...

...spelat Ipren-mannen sedan 1999

...simulerat klåda i underlivet i reklamsyfte

Om man skulle ta och ta tag i sitt liv. En smula bara.

Puh. What a day. Inget särskilt egentligen, men blev helt upptagen av jobbet. Framåt eftermiddagen är man så en smula trött, linserna torkar och som en följd av detta får man ont i huvudet. Att man sen av någon outgrundlig anledning tyckte att det var en bra idé att ta en timme extra för att göra klart det man höll på med och därmed missade den välbehövliga kvart-över-fyra-fikan, all fri frukt på jobbet ersätter aldrig en kvart-över-fyra-fika, bidrog naturligtvis bara än mer till trötthet, huvudvärk och pest och pina. Sen satte jag mig frivilligt i telefonkö.

Om det till äventyrs är någon som känns vid trådlösa nätverk vid namn som till exempel XBOX DUDE och annat trams så för helvete, dölj dem och sätt lösenord på dem, jag är trött på att min dator gladeligen ansluter till dem, no questions asked.





Counting the days...

Resultatet av denna dag: en dryg mils promenad, lite social aktivitet, rotmos och avslutad bok.

Vad ska jag göra i veckan... städa, plocka undan julsaker... wow. Mitt liv är verkligen spännande.

Funderar på fullaste allvar att börja måla. Igen kanske man kan säga, även om det lilla jag påbörjade som 13-åring (11, eller 14 kanske?) knappt kan räknas. I vilket fall som, så tror jag det vore med stort intresse jag skulle studera mina alster. Undrar vad som skulle dras fram ur mitt innersta? Storm, mörker och blodfyllda hjärtan? Hundvalpar?

Jag vaknade tidigt i morse, det var något mina sinnen fångade trots att jag, mitt medvetna jag, sov. Det var stön. Tittade på klockan, 06.53. Känna sig ensam, tidigt en söndag morgon och lyssna på stön. Suck. Det var svårt att avgöra varifrån ljudet kom, det var inte tydligt nog för att vara vägg i vägg, han är nog dessutom mer intresserad av män än som i detta fall en kvinna. Det pågick inte så länge, men det avslutades med åh,åh, oh my gooooooood, åh, gooo || Oh my goood? Det var alltså inte det i dessa trakter annars så vanligt förekommande ouuuh goooooouuuud (ok, skånska alltså). Dessutom avbröts det lite väl fort, så ja, granne, stäng av porrfilmen och gå och lägg dig. Klockan är 7 på söndag morgon.

ljusterapi

Åh gud, fan och andra saker. Förkyld igen, såklart, ge fan i att springa i skånsk snevind. Men jag kände mig trött och aggresiv och behövde känna blodet rusa runt i min kropp. Jo, men det var ju såklart för att du var på väg att bli förkyld. Och se, nu är du förkyld. Jäjä. Shut up. Ibland kommer jag inte överens med mig själv.

Ska nu ringa min kompis, slita honom fri från fru och barn (nåväl, nästan, men i princip) och se om han står vid tanken att hänga med på en shoppingrunda. Han förstår sig tyvärr inte alls på detta med att lägga mängder av pengar på enormt snygga saker. Men hungrig blir han, så även jag, så det blir nog mest mat.


Måste göra ett par tillägg.

Jag lyssnar nästan alltid på P3. Det är alltid Roll On på lördag förmiddag. Roll On måste ha dragit runt samma skämt i samma anda i fem-sex år nu. Är man dessutom från Västergötland och tycker deras trollhätte-dialekt, eller vad fan det nu är, är mest jobbigt påkletad så är detta program tortyr. Jag menar det. Jag hatar fan i mig detta program.

Stängt av P3 och låter Lover I Don't Have To Love fylla rummet istället. Conor Oberst dyker upp överallt på min väg genom internetdjungeln.

Jag gjorde en medveten rödljuskörning idag. Alternativet hade varit att ännu vid denna tidpunkt, 7 timmar senare, stå vid ett rödljus någonstans nere vid Skeppsbron. Jag känner mig så levande. Vild liksom. Jo, jag vet. Alla tänker ni nu, hey man, cool down, take it easy, du är bra som du är, behöver inte jaga kickar på det viset. Jag vet, jag vet. Men fatta, vilken känsla, spänningen, risken, adrenalinet. Kolla kolla kolla, de andra har också rött, jag har rött, do not dare to cross that line, den heldragna vita linjen, det är en kamp att vandra på rätt sida längs den tunna blå, men att olovligen krossa den tjocka vita, hey hey hey, hold your horses! Ni ska veta att jag kollade både en och två gånger innan jag ökade gasen lite och släppte upp kopplingspedalen långsamt, långsamt. Efter korsande cyklister, bilar och gångare? Hell no! Poliser, poliser in disguise, poliser i buskarna, poliser runt hörnen. Inga poliser så långt ögat nådde. Go man, go!

I went.

Hemkommen från stan, sådär lite yr som jag blir när jag inte äter i tid, en upplevelse rikare. Ok, det var kanske att ta i, men att helt oväntat hitta en ny butik (ny för mig, den har säkert funnits där sedan förra året någon gång) med snygga kläder och trevlig personal är kul. Lägg därtill reapris och att de slänger ned ett ex av sin tidning (någon kanske vet vilken butik det är, hur många tidningar i Malmö har egentligen egen klädbutik?), even better. Slår inte badrumsbutiken som bjöd på espresso och choklad, men hey, det var ju i juletider.

Appropå det, jag vill ha fler lediga vardagar.

Pop-non-stop på P3, Long lost penpal spelas och nu ska jag ta en kaffe och luta mig tillbaks med den där tidningen.

Vilket trist inlägg det blev.

Fan, det blåser kallt ute.

Låtlistan idag består av (med eventuella The utelämnade) Killers, Magic Numbers, Mustach, Alf, Bloc Party och Death Cab for Cuties.

Alla verkar pilla med sina pärlor, finns det ingen som är grym på gardinstänger? Jag har ett flervinklat gardinstångsproblem i min lägenhet.

Avverkat passexpeditionen (hemskt men inte så hemskt som det verkade bli ett tag när barnfamiljen gick i stå) och är glad för att jag har tagit mig ledigt i morgon. Måste visserligen upp tidigt ändå, men uppstigning klockan sju är ju inget för mig. I vilket fall som, sätter mig vid köksbordet (bordet får beskrivas en annan gång) med en mugg (dess beskrivning får också vänta) kaffe och läser Sydsvenskan. Börjar bakifrån, det är liksom alltid bäst så, och bläddrar förstrött bland jobbsidorna. Jag är ju själv en, ingenjör alltså, men undrar ändå vem fan som hittar på alla intetsägande titlar man ser i annonserna? Är det en chef, själv ingenjör och därmed ofta förbluffande dålig på svenska, eller en ekonom som är bra på svenska men dålig på förståelse (dålig förståelse, bristande förstånd?)? Kravingenjör, jaha, någon som ska jobba med krav. Funktionsingenjör, testingenjör, applikationsingenjör, systemingenjör, läkemedelsingenjör. Jobba med funktioner, öh... ok. Testa vad? Jobba med applikationer, vilka och hur? Kunna system eller systemet och återigen vilka? Snackar vi rocket science eller avfyring av frysta kycklingar? Varför bemöda sig med att hitta på titlar när titeln är meningslös?

Men varför förvånas över meningslösa ting, hela världen är ju full av dem, precis som ovanstående text också är.

Nu jävlar ska det tvättas!

Refererade till Damien Rice här för någon vecka sedan tror jag, men fel låt... I remember, så stilla, så skör, PANG. Sådär bara, känslan skriks ut, rakt in. Så jävla skönt.

Stora rumpor. Say WHAT? Stor rumpa? Have you seen my fucking ass? De googlar på stora rumpor och hamnar på min sida. Sök vidare säger jag bara.

Sov knappt över huvudtaget inatt kändes det som så jag borde lägga mig i soffan med Linda Lurvlace, trä hörlurarna över huvudet och halvsova. Nu när jag skriver det här känns det som en så bra idé att det är nog just det jag ska göra. Här och nu.





Linda Lurvlace

Känner mig aningens aggresiv.

Jäjä.

Måste lista förra årets bästa musik-upptäckter. Ju. Nya artister således.

- Johnossi. Har ni inte lyssnat på dem så gör det.

Det var väl ungefär allt. Tecken på att jag blivit gammal eller inte laddar ned så mycket musik längre, visst finns det mycket annat också men det är mest enskilda låtar som snurrat.

Ok, köpte kanske 20 skivor förra året, så lite mer upptäckter gjorde jag nog, men med aggresioner i kroppen är Johnossi det.

So far....

en (1) besvikelse, hatar när jag inte har kontroll över det jag vill ha kontroll över (allt annat skiter jag i) och dess okontrollerade tillstånd inte tilltalar mig

Tiger Lou har helt oväntat åter tagit en plats i mitt inre

Reflekterat över hur mycket bloggande som handlar om självbekräftelse

- här förlöpte några timmar -

Lyssnat på Tiger Lou ännu en stund, det bästa han gjort är det som knappt finns utgivet, jo på någon EP, något soundtrack, lite här och var, hade tur att hitta det som mp3-or, fria att ladda ned från hans hemsida innan det blev kommersiellt och skivsläpp. Visst är skivorna bra, men det tidigare har en annan känsla.

En hel del svält, lite terror, fortsatt förtryck, utnyttjande av fattiga för vår egen ohämmade globala konsumtion, en naturkatastrof eller två. Jodå, det blir nog ett bra år även i år för oss.

GOTT NYTT ÅR

Själv ska jag fortsätta kolla på min film, ta en espresso och äta än mer mat senare. Det är onekligen en bra värld för en del av oss.





http://www.redcross.se/
amnesty