Om man skulle ta och skriva något riktigt vrickat. Något sjukt a la institutionalisering.

Nope.

Tomt. Idétomt.

Mysa i soffan kanske.

Fundera på morgondagen.

What to do, what to do, boooring.

Plötsligt blev jag så trött.

Men oj så effektiv jag har varit idag.

Sprungit.

Storhandlat.

Jobbat en extra timme, vilket jag verkar göra alla dagar nu...




Snart är det fredag, och lördag, och söndag...



Frans (killen med Zlatan-sången) var med på P3 idag. Den lille killen fick en del lite väl hårda frågor tyckte jag, men på frågan om han fick många tjejer efter sig nu så fann han sig snabbt....

JAAAOOOO, MEN JAO VILL ENTE HA DOM!


Go man, go!

Läsa manualen... varför då?

En sammanslutning för relationship retarded... den klubben skulle jag villja vara med i. Sign me up Em. Klubben som aldrig har någon form av sammankomster, såklart. Keep it safe.

Jag skulle, men nä...

Glass någon? Någon med hel cykel och förflyttningsförmåga?






















Nänä, skit i det då. Jag ska ha glass i alla fall.

Fans fan fan faan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan faaaan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan faan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan faan fan fan fan fan fan fan faan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan faan fan fan faan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan faan fan fan fan fan fan fan fan faaan fan faan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan faan fan fan fan faan fan fan fan fan fan fan fan fan fan faaaan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan.

Jag är så trött på mig själv, så jävla trött på att jag låser mig vid någon jag inte vet vad jag vill med, vid någon som vet vad hon inte vill med mig. Låst, blockerad, håller alla utanför. Jag är så trött på att känna mig underlägsen, så trött på att känna mig... faaaaaaaaaaaaaaaan!




Idag får jag fan skärpa till mig, fokusera min kärlek på den som vill ha den.



Sa jag fan? Jag vill säga så mycket mer, men vågar inte.

Nu har jag blåst varenda vettig och känslosam tanke ur hjärnan med en kvarts massivt gittarriff och skrik, så härifrån blir det lite soul och romantiskt tjafs.


James Brown - It's a mans world
Curtis Mayfield - Move on up
The Four Tops - Baby I need your lovin
Cyndi Lauper - All through the night


Till det här måste man nog lägga Phoenix - Love for Granted och Hello Saferide som nämnts här nedanför.

Yeah, I know, det är en sorglig läsning...

Hur bidde det här då?

Inte?

Inte ens ett litet... tjoho?

Nee.

Det bor ett två gamla damer i en lägenhet två våningar under mig. Eller bodde i alla fall. De brukade alltid vara ute och gå tillsammans och le så glatt när man mötte dem. Jag mötte dem lite överallt, sakta vaggade de fram. Jag vet inte hur de kände varandra, de var kanske systrar. Jag hade inte sett de på en månad eller så, idag mötte jag en av dem, ensam. Hon såg inte lika glad ut längre. Det gjorde mig ledsen.



Hello Saferide - Loneliness is better when you're not alone. Den är så... underbar.

Sitter på jobbet och lyssnar min vana trogen på P3. Begreppet brunka kom upp. Och grunka. Och sprunka.

Jag tänker inte ens tala om vad det betydde, men att göra det samtidigt som man springer eller gör det stora verkar... jag ska inte säga sjukt, för tycker man det är lockande att göra detta så go ahead, men en smula udda kanske jag vågar sträcka mig till?

Appropå den stundande midsommarhelgen kom jag att tänka på en jobbig midsommarafton, bjud gärna med er vänner, vän är med, vän sätter under aftonens gång på den kvinnliga halvan av värdparet... det skedde på sådant sätt och på sådan plats (bil) att det inte var helt omärkbart, det tisslades och tasslades, alla var medvetna om vad som hade hänt inklusive hennes pojkvän. Det hölls tyst, han sa inget, det blev en smula spännt och de av oss som inte var aspackade kände ångesten krypa i oss. Påföljande dag så gjorde vi en snabb sorti, den var tänkt att vara smidig också, men den påsättande killen lallar in i köket där värdparet och ett par nära vänner till de sitter, mumlar något om att han inte hittar sin tröja, varvid den bedragna pojkvännen med avsmak räcker över hans tröja med kommentaren att han hittade den i bilen...

Fy fan. Det var väldigt plågsamt att se och även om det är en ganska rolig anekdot så är den fortfarande ångestframkallande.

Jag känner mig sjuk. Min kropp håller protestmöte.

Buhu. Uhu uha.

Sommarefest i regnet? Bra val av dag...



Ibland är jag en sådan pojke. Som när jag sätter på Queens of the stone age - Millionare och blåser ut hjärnan. Och ännu mer när jag gör det samtidigt som jag pressar gasen i botten i utgången av rondellen, hör alla sex cylindrarna mullra och känner bakhjulen skjuta iväg mig fort, fort, fort...

Pillat lite med ett projekt till Indien, fick för mig att kolla upp var stället låg när man nu troligen ska dit. Googlar, hittar en blogg om stället. Inte om orten. Om fabriken. Om fabriken som tillverkar något så äckligt men som indier tydligen gillar.

Det är säkert mustach-bildande ämnen i det.

Varför har annars alla indier mustacher? För det har de. De manliga i alla fall.

Allt på grund av denna underliga dekokt...

Årliga tandläkarbesöket avklarades med tandstenslipning och putsning. Jippie, tjoho.



Hemlagad potatissallad, massa dill och så senap...

gotta eat.

...my hump, my hump, my hump, my hump, my hump, my löövely little hump...




Ah, va fan, gotta try.

Det finns tillfällen då jag blir trött på att kämpa, att försöka. Vid de tillfällena skulle jag önska att jag bara kunde öppna upp mitt inre, blotta mig fullständigt, here I am, take it or leave it. Men jag gör det inte. De säger att det är bara när man inte längre har någonting kvar att förlora som man verkligen är sitt sanna jag. Jag vet inte vad jag har. Jag vet inte vad jag kan förlora. Men att fullständigt blotta sin själ, och bli nekad, få sitt sanna jag underkänt, det skrämmer mig.

Å andra sidan, varför hålla kvar i någonting som inte är sant?

Usch, dålig natt, sovit kasst och vaknat med en känsla av att vara ett russin. Jag och värme går inte ihop, i alla fall inte när jag verkar släpa runt på en förkylning hela tiden.

Det skulle kanske vara en god idé att inte sitta lättklädd i den inte riktigt så varma havsbrisen nere vid hamnen, eller ta det lite lugnt med fysisk aktivitet. But hell no.

Nä, seru, om man skulle ta en kaffe och fundera på om bilen behöver tvättas eller ej...

Funderar på något att skriva, no, tomt...




be true to yourself kanske?

Tillbringat eftermiddagen med utvecklingssamtal. Tre timmar. Lade fram mina synpunkter klart utan att vara direkt negativ, fick ett visionärt svar och ett mer verklighetsnära svar. Båda svaren kändes ganska bra, logiska och i linje med mina förväntningar. Nu får vi se hur det utvecklar sig, men det kändes bra att få lufta sina funderingar även om det var mycket som gick i cirklar. Men ärliga svar är bättre än guldkantade lögner.

Okej... tidplanering, resursallokering, semester och det hela går inte ihop nej... räknar lite hit och dit, folk som skulle vara tillgängliga är det inte än på några veckor, något annat jobb skulle visst göras och så försvann ytterligare fem veckor och så... var det oktober. När det är så många veckor från april till oktober, varför blir de alltid så många färre när de ska omvandlas till utförande arbete... för lite jobb och för mycket att göra, det är något jävligt underligt i den ekvationen.


För övrigt så vill jag bara...

Idag... har jag nog solat för mycket och inte gjort så mycket annat. Nu ska jag kolla fotboll och kanske träna lite lätt.

Det är fem arbetsdagar i veckan som kommer. Fem arbetsdagar på kontoret utan några avbrott inplanerade. Det ska bli skönt. Sjukt men sant. Jag glädjs åt att det är fem arbetsdagar i sträck så jag kan komma vidare och bli klar med delar av projektet innan midsommar. Dra ett sträck i sanden, känna mig trygg i förvissningen om att jo, fan, det ska nog gå vägen. Det känns också jävligt skönt att hela veckan ska avverkas med hemkomst vid fyra, träna lite, kolla fotboll, ibland på storskärm med tillhörande öl, ibland hemma i soffan med ugnsvarm rabarberpaj med glass. Troligen kommer jag avstå ett par kvällsmatcher till förmån för sen kvällssol med cappucino på bryggan nere i hamnen.

Ok, jag bara måste jag också... kommentera gårdagens match. Det var skitkasst, de var enormt frustrerade, naturligtvis mer frustrerade än vi åskådare, och att inte göra ett mål... skitkasst helt enkelt. Men spelar det någon roll? Nopp. Lär ju ändå gå vidare. Så, nästa match nu tack.

På min väg in mot stadens centralaste delar cyklade jag förbi en reklampelare. En sådan där klassisk, tre rör med lite böjda skärmar mellan. Det var nog, jag är inte helt säker, reklam för Axa på den. Det var... i alla fall på två av dess sidor. På den tredje sidan så var det en, ursäkta mitt vulgära språk, jättefitta. Ni läste rätt, någon hade ritat/målat/tryckt upp ett kvinnligt könsorgan på någon form av stort papper och klistrat det på reklampelaren. 2x1meter. That's a lot of pussy.

Morgonen började med att chefen stod i dörren och duuu.... lång blick... ja? har du möjlighet att jobba i helgen... Kännt problem som cirkulerat sista veckorna, ej vårt problem men de vill att vi ska lösa det. Efter ett antal timmar med problem och lösningsgenomgång ringer jag deras produktionschef och frågar om när jag kan infinna mig. Ett mycket långsamt svar, lite frågande, öh, ja, har du varit med och tagit beslutet om det här, kan du garantera att det inte blir problem? Say what? Jag ta beslutet? Har inte DU beslutat att ni vill ha det här gjort? Nähä, någon annan har sagt åt er att någon annan, dvs jag, ska fixa problemet och sen är allt frid och fröjd. Lördag kväll, utan någon som helst annan teknisk personal tillgänglig, i nowhere, med deras andra anläggning stoppad och producerandes något som jag tror folket i nowhere gärna vill ha.

Fungerar det nu?
Ja.
Pilla inte...

Sol, värme och fotboll. Ah, va gött.

En smula seg, städar, städar klart, slår mig ned i soffan med en kaffe. En tidning. Känns onekligen bättre. Rotar runt bland skivorna efter något lämpligt, hmm, Fibes Oh Fibes!, knappt lyssnat på de sedan de gick varmt i spelaren sen-sommaren 2004. Jävlar, de är lika bra fortfarande.

Tänkte beställa ett par filmer och varför inte passa på och se om det finns fler filmer som kan vara värda att ha i hyllan. Söker på högsta betyg, det måste ju sålla ut agnarna från vetet. Yeah right...

Samtliga filmer om Babar samt Gnottarna: Gnock'n' Roll...

Neeeeeeeee

Se mer till mig själv.

Så skulle jag nog sagt det.

Varför tar jag aldrig allt som radas upp och bekräftar motsättningarna och använder det som just det; bekräftelse. Jag har en obehaglig vana att ta allt och lägga mig själv emellan och låta mig bli en smula krossad. Lite dumt. Jättedumt till och med.


Hmm, ska kanske sluta upp med att ha förståelse, försöker se på folk med öppna ögon och acceptera de för vad de är, inte nödvändigtvis gilla dem, men ändå inte avfärda dem. Kanske skulle må bra av att avfärda folk som fucking idiots innan de avfärdar mig som fucking idiot, hmm igen...

Gick ut och satte mig i parken och läste. Det ligger ett utomhus-dagis mitt emellan min lägenhet och parksoffan, där springer det tillhörande barn. Glassbilen spelade plötsligt sin ljuvliga melodi i närheten. Gissa vad? Flera av barnen satte händerna för öronen, skrek högt och sprang in i en buske.

Ahhhhhhhhhhhhh....

sol

Vid ett tillfälle av uttråkning så tog jag och gjorde ett par så kallade IQ-test på nätet förra året, naturligtvis endast för att stärka mig själv i tron att jag är lite smartare än de flesta av er andra. Tydligen var det exakt ett år sedan, nu fick jag ett erbjudande om att göra om testet igen. "Think you've gotten smarter in the past year?"


Not likely...