Nu: trött.

Imorgon: ledig, pulsa genom snön och sätta sig på närmsta fik.

Ah men suck, glömde kolla om lunchmatsalen var öppen på jobbet...

Lämnat hemarbetet bakom mig och tillbringar dagen på kontoret. Eller... jag har ett fint kontor, med frisk luft, skön stol, gigantiskt skrivbord, överhuvudtaget ett bra kontor. Sen så sitter jag bland en massa datorer i en labb-hörna, ingen frisk luft, ingen radio. Suckalot som jag säger nu för tiden.

Nåväl, det är inte så illa. Och ibland tar jag en banan och en kaffe och sätter mig på mitt rum och bloggar.

Wow oh jä.

Det är så fint. Älska, krama.

Lite julledighet, chefen var efter mig och undrade hur det gick, om jag trivdes, han har föranmält mig på specialistkurs och verkar leva upp till alla fagra löften som gavs. Passar mig bra. Jag är inte särskilt aktiv deltagare i diskussionerna i fikahörnan, intet sägandes och menandes smalltalk i grupp intresserar mig inte, men gärna smalltalk mellan två par ögon. Omtänksamt att fråga hur det går, om jag trivs, men min tystnad i fikahörnan är utslag av ointresse och ibland ett lätt förakt (ibland är det för mycket skit och idioti i diskussionerna), ej ett utslag av vantrivsel.

Jag är väldigt mätt och mycket sömnig.

Som sig bör önskar jag Eder alla en riktigt God Jul, men jag menar det också. Hoppas du, du, du och DU får en avslappnande ledighet, tid av lugn, tid av glädje och en skön känsla inombords.

Ensam Hemma 4. FYRA? Okidoki.

Trodde det skulle bli lugnt med jobb runt jul, nooooooooooooo. Men en dag till, sen är jag ledig i vilket fall som.

Inget djup, ingen ångest, ingen sorg, inga problem att tala om. Glädjen är väl sådär, 20 cm snö skulle göra den större.

Börjar längta efter skidåkningen.

Om man skulle ta och frossa i lite lyxchoklad kanske. Det vore väl fan om den inte skulle ge stimulans även för män.

Full på arbetstid.

Die Hard för helvete. Hur kunde jag glömma. Får se vad jag glömt mer.

Ischoklad, pepparkakor, lussekatter, hemgjord choklad, skumtomtar, julkaffe, julte, julöl. Är det 4:e advent så är det.

Och så hembakt bröd.

Och så finns det folk som tror att de känner mig. Ha.

Stillsam musik som plötsligt övergår i intensivt ångestskrikande och full 22-manna-ensemble-pådrag. Befriande, fjollan vägg i vägg behöver lyssna på något annat än Lena Ph och schlager.

Glömt berätta fortsättningen på berättelsen om transibiriska järnvägen. Ju. Vet inte om jag orkar. En annan gång.

Amerikanska filmer, lämpliga för långtidshyra i jul. Bör ha snö, lite jul, amerikansk landsbygd, småstäder, karaktärer.

Detta är vad jag kommit på än så länge och det är en ynklig lista.

Fargo
Long kiss goodnight
Reindeer, kvalar kanske in
Gremlins
Home Alone, nej, men ändå...

Trött förra veckan, slet förra veckan, sjuk i helgen, mådde prima i måndags och var på strålande humör, slet i måndags, var sjuk igen i tisdags men jobbade och umgicks till framåt natten, trött men frisk i onsdags, sjuk igen i går och idag har jag varit seg, stressad och lämnade jobbet med trötta ben och öm hals. Halsen känns lite bättre igen, tröttheten mindre påtaglig och efter god mat och en öl, glögg och vodka så hoppas jag lägget är på topp igen.

Imorgon ska jag frukostfika och fixa sista julklapparna.

När man får
väntat besök

Ett julbord senare... ska man verkligen behöva jobba hela eftermiddagen?

Fan vad man blir trött ibland. Småsaker, stora saker. Du där, vad fan håller du på med och vad fan menar den där med det där? Försöka verka så jävla bra, snäll, inställsam som en våtservett i ändan, med citrondoft. Och du. Säga och tycka, när det kommer till dig själv så är det bara ditt eget bästa som gäller.

Var bara tvungen, nu kan jag sova gott.

Julestjärna,
glitter
och
röd kula.


Santa, have
mercy with
their souls.

Dagar man minns, dagar för länge sedan glömda, saker man gjort, saker man kunde gjort annorlunda. After all I've done, you just didn't think much of me.

En gång i tiden, det börjar bli några år sedan nu, så var jag i Ryssland och jobbade. In the middle of nowhere. Strax innan Uralbergen. Flygbåt Malmö-Kastrup, flyg Kastrup-Arlanda, Arlanda-Sjeremetievo II. Taxi, eller nåt liknande, till troligen Kazanski tågstation i Moskva. Därifrån nattåg till Zelenodolsk. Där gick jag av och tillbringade en dryg månad på ett så kallat hotell, åt vad som fanns i matväg och njöt av halsflussens febriga dimmor. Denna berättelse ska enbart handla om resandet, inte vad som hände väl på plats.

Vägen dit gick som ovan beskrivet, något senare kom det fram att det gick att flyga till en närbelägen storstad direkt via Frankfurt, men så mycket tråkigare det hade varit... Året var 1999, internet var ännu nytt, Ryssland var Ryssland. Fattigt, vodkastinkande och vänligt. Klev av på Moskvas internationella flygplats, tänkte att nu börjar helvetet, men passerade den ena kontrollen efter den andra utan problem. Jag förstod inget av vad de sa och de förstod inte mig, men vi kom ändå överens. Nej, det är inte elektronik för 200000 kronor jag smugglar i min stora dokumentväska, det är bara some electrical stuff. Da. Njet. Karatjo. Robotny. En gång i tiden kunde jag räkna ett helt dussin på ryska. Letar upp växlingskontoret, håller hårt i mina 1200 dollar och försöker smyga upp så många dollar jag nu växlade så försiktigt jag kan. Går ut från ankomsthallen, möts av en stor parkering. Vad nu? Taxi in till Moskva såklart. Taxi, taxi, taxi. Inte fan var de stora och gula, inte fan står det taxi på dem, inte fan kan man se att det är en taxi. Och inte fan talar taxichaufförerna engelska. Tittar granskande över de bilar jag ändå förstår är taxibilar. Mest Lada. Jag är övertygad om att jag ska bli blåst. Betala aldrig i dollar, visa aldrig dollar, håll väskor och liv kärt. Max 1000 rubel ska resan kosta. Närmar mig bilarna, säkerligen förvirrad med flackande blick, chaffisarna närmar sig och börjar tilltala mig. Det enda gemensamma vokabuläret är taxi och Moskva. Jag minns inte hur men lyckas få fatt i en taxi, en VW Passat kombi utan nackstöd och säkerhetsbälten men med helt nervevade rutor, som framförs av en ung trevlig kille som talar ett par ord tyska (vad jag förstår så läser de engelska och tyska i skolan men ingen kan det). Kommer överens om 1000 rubel. En ganska lång färd in mot Moskvas centrum börjar, fort går det, fläktar friskt gör det, men fram kommer jag utan skador. Kvitto tack. Say what (på ryska)? Visar, skriver med fingret på handen, försöker med alla engelska och tyska ord jag kan tänkas förknippa med ett kvitto. Får en handskriven lapp med något skrivet på sig. Del ett avklarad, på tågstationen med väskor och liv i behåll. Hungrig och törstig men är tveksam till vad jag vågar äta med tanke på tågresan. Ska bara köpa tågbiljett, sen kan man vila i väntan på tåget. Tågstationen är pampig, gigantisk och har nog 20 biljettkassor. Tittar på en informationstavla, vet att biljetterna säljs i särskilda kasor för turister, smart så kan man sätta flerspråkiga i de kassorna (bortsett från att man även kan registrera utlänningarnas förflyttningar). Njet och åter njet. Går till turistkassan, ber om biljett till Zelenodolsk, minns inte om hon kunde fem ord engelska eller inga. Har en kopia av en tågbiljett som jag fått från våra indiska uppdragsgivare. Lägger fram den, pekar, Zeeeeeleenooodoooolsk. Da da. Zelenodolsk. Fram kommer biljetter. Betalar. Betalar en helt annan summa än vad det stod på den kopierade biljetten. Jämför de kyriliska bokstäverna mellan den biljett jag köpt och den kopierade. Kan identifiera en del likheter, en del olikheter. Det står dock Zelenodolsk på bägge. Tror jag. Tvivlen gnager. Fan, sätta sig på fel tåg och bli arkebuserad i Glasstaden halvvägs till Ural, knappast min önskan.

to be continued...

Kännt mig helt underlig idag, sov nio och en halv timme i natt och trots ganska rofylld sömn så vägde det tydligen inte upp ett par dagars dålig sömn och uttröttande arbete. Det är nog förkylningen som nafsat mig i nacken hela veckan som är orsaken, men den underliga känslan idag har bestått av yrsel och illamående. Säsongens livsingjutande elixir, julmust i.e., har gett mig kraften tillbaks, för tillfället i alla fall.

För att sammanfatta de sista dagarnas största intryck...

Den nya VW Passat var väl ändå ingen höjdare, underlig handbroms och vindrutetorkare som inte går att lyfta för att motorhuven tar emot. Inga bonus-rattar där inte. Känsla ungefär som att köra finlands-färja.

Åååååhhh, suckar av någon form av glädje-medlidande-sött i kön till boardingen på Bromma när långpendlarbarnen ska byta mellan mamma och pappa och mellan Stockholm och Skåne. Alla små kids samlas i en hög längst fram, en kille hjälper de med biljetterna, pussar och kramar från någon förälder, de smås blickar av tårfylld glädje och sorg och så skuttar de alla iväg i släptåg efter en flygvärdinna som tar ombord dem och placerar de längst fram på de bästa platserna innan resten av passagerarna, de ondskefulla jättemänniskorna, får komma på plats. Så sött, så sött.

Trött, lite förkyld, huden känns torr, jag borde nog sova. Tanken slog mig igår att det är bara 7-8 arbetsdagar kvar innan några dagars julledighet, underbart, men jag har således en hel del att fixa nästa vecka.

Det har varit en lång dag, blev ganska bra trots allt men skönt att den är över.

Det ringde på min telefon, den enda telefonen i Malmö med 08-nummer, det var från Karibien. Hello, you have the opportunity to win a Caribian Cruise... jag la på. Undrar vad de försökte blåsa mig på?

Lite trött, sprungit en runda, mörkret och fukten fördriver lusten. Lust till vad som helst.

Tittar efter lägenheter, just for fun. Hittade en som föll mig i smaken. Kanske lite dyr och stor. Och utan min älskade park. Var ska man parkera bilen och var ska man springa?

Om spegeln framför sängen... måste småle. Har bott i en lägenhet med en hel "garderobsspegelvägg" i sovrummet, 4 meter spegel framför sig när man tittar upp från sängen. Kinky? Ett par vänner nämner fortfarande den väggen ibland.

Lookie lookie

Väntar väntar väntar.

Importing... undrar hur många fel det blir.

Något mindre trött idag.

Jag borde stänga av datorn och använda telefonen istället.

Datorn har musik.

Kommunikation via dator tränger sig inte på.

Telefonen har känsla.

Grönt te och skumtomtar. Mmmmmmm

God natt, alla ni som jag bryr mig om och intresserar mig för, oavsett om ni vet om det eller ej. Nu ska i alla fall jag sova. Ställa in autoavstägningen på datorn, välja spellista på spelaren. Så, snart är det jag, duntäcket och min underbara säng. Den har jag aldrig lagt in ett kort på... det kommer inte heller. Men den är röd, i plast, och formad som ett hjärta.

Eh, lite nyfiken nu va?..

Skön som fan är den, och d_e_t är i alla fall sant.

Drömmer mig tillbaks till tider som flytt, sommar då, vinter nu. Kortet har ett visst drag av "Goethisk" homoerotik över sig, nej fel, det var inte Goethe, någon annan tysk, konstnär, romantiker, whatever, av detta har kortet drag i vilket fall som. Minnet har inte särskilt mycket av homoerotik över sig. Minnet är bara att det var vackert, tyst, varmt och att jag ville därifrån men att jag ändå trivdes där i min ensamhet en sen augustikväll.

Bläddrade bland gamla foton i datorn i jakt på detta, var duktig och sorterade upp de i kataloger vid överkopieringen från gamla datorn till den nya. Under katalogen Vänner hittade jag en del roliga kort, en del minnen, en bekant jag inte mindes att jag hade kort på men jag minns fototillfället. Att det var den 26:e november 2004 mindes jag dock inte med bestämdhet. Men nu vet jag.

Här skulle det varit en bild av en krämig espresso och pepparkakor (i form av stora hjärtan), men jag orkar inte ta ett kort nu så ni får föreställa er detsamma.

Saker jag saknar idag...
Ett par Monty Python-filmer.
Skumtomtar.
Sällskap för en eftermiddagsfika.
Slackermys i soffan.
Något fluffigt.

Mina ben har varit ute och sprungit med resten av mig i släptåg. Nu är jag hungrig. Huuuuuuungrig. Mat, snabbare, bli klar!

And there it is.

Frukostbullebak. Inväntar resultatet.

Ljusblått.

Stora Nygatan shopping. Badrumsbutik med fokus på mjuka badrumsprylar, doftar intensivt, mjuk frotté, snygga morgonrockar och pyjamas i old fashion american style som jag gärna vill köpa trots att jag aldrig använder varken det ena eller andra, bjuder på espresso och belgisk choklad och skumtomtar. Jo, det blev bra julklapp till mamma. Klädbutik, dyrare än dyr, nästan aldrig något som passar mig men ändå kul att se vad som finns, en kille stötte på mig. Jo, han var säkert både trevlig och snygg, men det ska mer till för att jag ska bli bög. Snygga tighta rumpor, tack gärna, men kvinnliga tillbehör till dem. Tack än en gång. Snygga skyltfönster och snygga fik i gamla hus, myskänsla, men inte för putsat.

Julklappslistor... vi börjar tackla av lite inom familjen vad det gäller julklappar, länge försökte äldste broder hålla ruljansen igång med mantrat många klappar många klappar många klappar. Det räckte fint med en inslagen tom kartong, eller många inslagna tomma kartonger, bara det var många klappar. I år så blir det färre, men so far är det en stående prenumeration på en motorcykeltidning, en äggkokare och så har jag i mitt sinne en bild av ett väldoftande badrumspaket till kära mamma. Something luxuary. Han som har den dåliga smaken att fira jul i Dalarna vill inte ha någon julklapp, ett problem mindre, men en fett julkort och en bland-cd får han nog ändå. Så är det bara några klappar kvar ju...

Alla stora barn är välkomna att skriva in sina önskelistor nedan så behandlas de efter tycke och smak.

Min önskelista... den får komma senare.

Long Lost Penpal ljuder drömskt i mina högtalare. Dags att knäppa skjortan, ta av sig lamullstofflorna och trotsa den skånska vintern.

plötsligt slog mig tanken

imorgon är det fredag