And now I'm home... trött av jobb och förkylning, den eviga förkylning som inte vill lämna min kropp men inte vill bryta ut heller. I like teasing, men inte av denna typ...


Hej din gamle kämpe! Öh... ja hej... fick brev, ett riktigt brev, från Lärje/Angered IF. Lite förvånad blev jag. Vilka är de? Vad vill de mig? De ville ha 200 kr för ett stödmedlemsskap. Jag har aldrig hört talas om den här klubben innan ska jag kanske påpeka. Men det är ett vågat grepp av dem att skicka massbrev till Malmö för att värva medlemmar. Låter jättespännande med derbyn mot Gunnilse, men nej tack.


Någon, synkronisera min omgivning. Dag och dygn.

Skamlöst stulet från DDC.dk

Det tar sig. Soft söndag. Känns bra.

Funderar på ommöblering i sovrummet. Det är ok som det är nu, men jag vill ha ett cleant sovrum. Ett sovrum som är sovrum och inget annat. Dock, vill inte ha skrivbord i vardagsrummet och när det inte finns fler lämpliga rum så hamnar skrivbordet i sovrummet tyvärr. Därav följer att jag nu kollar efter ett enkelt, snyggt skrivbord med en låda eller två i lämpligt material. Lämpligt material är något träslag med känsla och sköhet.

I taket i mitt sovrum, liksom i vardagsrummet, hänger en lampa som jag gillar mycket mycket. Upphägningsanordningen är tyvärr inte helt optimerad för old fashion stor-krok som jag har i taket, resulterandes i en inte helt snygg avslutning mot taket. Skitsamma, man vänjer sig och tänker inte på det. Ingen annan lägger märke till det. Trodde jag.

Här står mina OS-bananmuffins och tronar. OS, OS, OS! Kom och ta mig då för fan...


Och jag har varit snäll idag, JÄTTE-snäll. Ni skulle bara veta.

Men det gör ni inte.

Ovanstående skulle postats mycket tidigare idag men något jävlades med mig. Typ en bit eller åtta.


....


Åtskilliga timmar senare... idag, en bra dag och en skit dag. Samtidigt typ. Känns så. Sliten, förkylningskänsla, stress, funderingar. En snygg skjorta, en bra bok och en tacksam granne får väl anses vara ett ok resultat av dagen trots allt. Men känslan. Känslan som jag har ibland, känslan av att inte veta vad man vill, vad man är, vart man ska gå. Glad, lycklig, ensam, allt jag behöver och ingenting.

Veckan som kommer är kurs hela veckan lång. Normalt sett lika med soft. Lägg på lite andra arbetsuppgifter och mitt behov av att vara så jävla duktig hela tiden. Och sociala aktiviteter. Och ett möte långt bort. När fredag kommer så kommer jag att vara aningens trött tror jag. Trött men förhoppningsvis med en känsla av att det gick ju bra.

Ska lägga mig i soffan, låta iTunes stråla sina digitala signaler genom stereon, stirra upp i taket. Skulle vilja ligga i mörkret och vrida och vända på varenda tanke i huvudet med någon, diskutera, få lite andra input. Det fungerar inte att diskutera sina tankar med sig själv. Jag tror de jävlarna bara luras, de gör upp med diskusionerna om resultatet redan i förväg. Mitt medvetande är bara en lyssnare, en betraktare, en passagerare. Kanske dags att ta över kontrollen igen. Be the man.

Stirra i taket var det ja. I love the feeling of misery. Misery loves company.

Avlyssnat under den tidiga förmiddagens fika på ett café vid ett ganska centralt beläget torg i Malmö. Föreställ er en man, till utseendet inte helt olik den snälle, rödhåriga mannen i filmen Tillsammans. Han talar vad jag skulle vilja beskriva som kulturskånska.

Visste du att Lars Engqvist varit chef för Filminstitutet? Det står här i tidningen. Så VIDRIGT!

Klapp lige hesten...

En sådan här måste jag bara knåpa ihop!

t-vikare

Åh gud. Vad skönt.

Vinterjackorna har hängts in i garderoben.

En jacka med dragning åt vinter är dock kvar...

Hemmajobb idag, effektivt, årets första kaffe-i-vårsolen-på-balkongen-med-fågelkvitter, en helt ok dag.

Det är en aning mycket på jobb nu. Nu och resten av året... jag tycker det är kul, men när det cirkulerar jobb i huvudet på en 24/7 så blir man en smula matt.

Så det är väl sammanfattningen av formen för tillfället. Bra, med tillförsikt, men mycket.

Och jag tror lite paaaaaaaaartiiii paaaaaaaartiiii hade varit på sin plats.


Och så kollat på Scrubs, nu snurrar olika versioner av Hallelujah i min iTunes. Jeff Buckley vinner.

Hem sent från jobb. Trött. Solen har lyst med sin närvaro hela dagen och det var ett par plusgrader ännu sent på eftermiddagen, vår säger kroppen. Jag botar trötthet med utövande av uttröttande aktiviteter. En löprunda och sen så känner man sig som en ny människa. Tänkte jag. Årets första löprunda blev det. Jag känner mig som en ny människa. En lite mindre levande människa, något mera död.

Trots allt, hjärnan piggnade till.

Once upon a time...

...så skrev jag ofta om musik.

Så dagens vibrationer i luften är som följer:

Brief Encounter - Human
The Greenhornes - There is an end
The Knife - Silent Shout

Smäktande soul och industriell elektropop alltså.

Och We're from Barcelona av konstellationen med nästan samma namn såklart. Körsång från Jönköping at it's best. Halleluja.

Att hata eller åtminstone till viss del uttrycka ilska över någon bara för att den råkar befinna sig på en viss plats.

Kvinnan med barnvagn i mataffären igår. Hon var i sällskap med sin mamma, det var många pensionärer i butiken (plus jag då) och barnvagnskvinnan frustade våldsamt åh nej, det är så mycket fok här, hon såg ut att få psykbryt när som helst och ville gå hem. Hennes mamma manade henne framåt. Mitt i frukt- och grönsaksland, där alltid är som trängst, parkerar fanskapet barnvagnen PÅ BREDDEN och suckar vidare. Jo tack, NU var det fan trångt... Du må sucka över att det var mycket folk, men du skulle bara veta vilka hat-suckar jag utstötte i mintt sinne över dig.

Planerat mina turer med bilen under dagen så att det skulle passa att svänga förbi fun-wash-anläggningen (dvs gör-det-själv-biltvätten) på vägen hem. Nu är ju denna dag lördag i kombination med första dagen med plusgrader på länge länge länge så det var ju en smula kö vid tvätten. Visst, det hade jag räknat med. Det var så in i helvetes lång kö. Bara att köra vidare och se ledsen ut i sin smutsiga bil. Knappa två kilometers bilfärd hem mässandes kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare - fan rött - kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare - meeeeeeen gasa då - kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare kuksugare... Fan ta dem, stå före mig i kö sådär.

Snusk. Åh vad vi älskar det. Inte snusk i betydelsen skitigt, annat snusk. Malmö Konsthall har en underbar utställning, inte på något sätt snuskig, med ett näst intill obefintligt namn. Virserums Konsthall har en utsällning som till en början skulle heta Kärlekens väsen. Ett arbetsnamn tills de hittade något bättre. Nu heter utställningen Från förälskelse till råknull. Det ni, Malmö Konsthall, det är ett namn att låta sig inspireras av. Tydligen är inte utsällningen i Malmö så oskyldig som den verkar (undantaget de uppenbara snuskobjekten grottan och fallosen, två objekt skapade ur ett gigantiskt stycke innerf...rosa skumplast, you get the picture) eftersom man vid den återkommande rengöringen (det tackar vi för) av bollhavet har funnit ett par grå trosor bland andra ting som nycklar och telefoner. Humping the balls? Ett par av alla de danskar som invaderar staden var lördag tyckte bollehav var roligare? Har man inga barn att leka med i bollhavet så får man liksom fixa till ett. Som sagt, rengöring av bollarna är en bra idé.



En spontan applåd till konsthallschefen i Virserum som kommenterar debatten om namnet på deras utställning. "Kalmar län är det enda län söder om Dalälven som minskar i befolkning. Ett och annat råknull hade behövts här."

Det förklarar även varför man tycker sig finna smålänningar överallt i detta land. De håller sig inte där de borde hålla sig.

Det blir nog trevligt. Väldigt trevligt. Inlyssningsdags.

Längtar efter helgen. En helg av vila, fika och film. Drömmer om vårsol, stolar på balkongen och sköna stunder på morgonen.

Sköna stunder på balkongen alltså. I solen. Sittandes med en tidning och en kopp kaffe. Lyssnandes på fågelkvitter.

Inget annat.

Absolut inget annat...

Inspirerad men trött. Resultat ingenting. Undantaget dessa meningar så.

Spy spy spy.

De sista tre timmarna har jag suttit kvarhållen på en stol med huvudsakligen en tanke i huvudet. Ska jag gå och spy.

Det känns lite bättre nu, hemma och med ett visst friskluftsintag på vägen.

Inspirerad? Nope.

Varför varför varför måste en del vara så så. Så mycket. För mycket. Något mindre av deras åsikter hade varit precis lagom, deras tankar och uttryck är bra och vettiga, bara för mycket. Oavsett höger eller vänster, kapitalist, kommunist, feminist. När de begåvats med engagemang och kraft så är det trist att de blev enkelspåriga. Men det är väl en förutsättning för engagemanget. Fokusering, koncentration. One way, my way.

Givetvis är det som det är, hur skulle det kunna vara annorlunda. Vi vill ha tydliga val, enkla val. Rätt, fel. Och är det inte så, så kategoriserar vi efter våra fördomar och drar snabba slutsatser. Precis som jag. Precis dom du. Jag vet nog hur du är.

Ah men suck.

SUCK

Var i en leksaksaffär i helgen. Där fanns en kyckling-tupp. En tupp i gul kycklingdräkt, ett par decimeter hög. Denna tupp verkade mer vända sig till vuxna människor, en slags aggresions-befriare. Ett lätt tryck runt dess hals så utstötte den ett lätt kvävt galande. Ett hårdare tryck resulterade i ett något mer plågat ljud, ett längre hårdare tryck gav ett plågat kvävt ljud så länge man höll kvar greppet. Samtidigt sparkade den med fötterna och viftade med vingarna. Mycket roande.

Det fanns även en dansa-och-var-glad-knapp om man skulle vara på det humöret.


Ja, jag är sugen på att ha en sådan på kontoret.

Bollhavsmissbrukare. Drömvärldsnjutare. Fluffantast.

Ja ni, my fellow bloggers, nu är det fredag. Det var länge sedan jag kände fredagskänslan, glädjepirret, i kroppen men idag så är känslan där. Saker fungerar, solen skiner, ingen stress.

Härifrån och framåt så är det en promenad i solskenet längs stranden.






Tills andra tankar slår mig i huvudet.

Om man skulle ta och krypa ned under täcket, till en början lite huttrande men sedan varm, och lyssna på musik, musik, musik.

Det knäpper i mitt högra öra när jag gäspar.

Och fortsättning följer som sig bör... här står min orkidé i blom och längtar efter våren, utanför faller dasslock ned och ur högtalarna strömmar Words in the wires. Tror fan jag tar tag i städningen nu.

Söndag so far... uppe tidigt, funderade på att städa, nope, gick ned till havet, lämnade filmen på vägen, två timmar i sol och kyla, hem igen med matkasse i handen, laga mat (husmanskost!), värmer nu upp espressobryggaren och låter äppelpajen svalna och hinner precis se upplösningen på Vasaloppet NU.

Så har vi rätat ut det problemet.

Trötthet. Låt den här förbannade vintern försvinna nu. Jag gillar vintern. Men nu. Bort. Ge mig vår.

Feed me.