Finnes: Vindsvåning med altan och öppen spis.

Sökes: Sambo* med hyfsad ekonomi för delad vårdnad.


*Sambo bör vara av kvinnligt kön och förälskad** i mig.
**Likely to happen...

Rise and shine, darlings

Rise and shine, darlings

Me and Elliott. Sjunger oss genom natten, eller tja, han sjunger och jag nynnar.

Any whistlers in the crowd? ...I was dreaming of the past, and my heart was beating fast, I began to lose control...

Fredag kl 17. PMS, hit me!

Mutter, butter och...






Nu ska det lagas någon form av mat innehållandes sparris. Därefter röstar jag för att det ska inmundigas stark sprit. Inga bananer, inget trams. Bara ren s-p-r-i-t. PMS, go away.

Fredag kl 17. PMS, hit me!

Mutter, butter och...






Nu ska det lagas någon form av mat innehållandes sparris. Därefter röstar jag för att det ska inmundigas stark sprit. Inga bananer, inget trams. Bara ren s-p-r-i-t. PMS, go away.

Kolla på Narnia och smäsa i soffan med Quattro Formaggio. Kanske. Solen skiner så skönt, men vinden blåser så kallt. Ölen får väl vänta tills imorgon. Jag tänker inte dricka öl själv. Ingen behagar tvinga med mig ut ju.

När det inte känns kul, när man vill förtränga verkligheten utanför, när man vill gjuta nytt mod i sig själv...

...musik i de stora hörlurarna. Musik med tung och rytmisk basgång.

Pu ah ha. Lite utmattad. Det är vår. Vår är löpträning, svårt sitta still, cykel ned till havet och sitta på bryggan. Idag är tvättdag. Allt detta gjorde mig så trött och hungrig att jag kände att jag behövde en rejäl hemmalagad glass-cheesecake-variant. Ah. Gott.

Jag älskar att läsa gamla bloggar om och om igen. Av rädsla för att bli stalker-stämplad (mer än jag redan är...) så satte jag mig och läste mina egna gamla inlägg. Det är som att betrakta sig själv utifrån. Är det där verkligen jag? Men faktiskt, ego-boostad som jag är i afton, så imponeras jag av mig själv ibland... väljer att köra följande inlägg från oktober som favorit i repris

. . .

Me and you baby. We're digital. I´m on, you're off.
. . .

Yepp.

Reklamen för Venus rakhyvel flimrade just förbi i tv-rutan.
Rakhyvlar för män heter Mach och Turbo.
Rakhyvlar för kvinnor är rosa, har batteri och vibrerar.

Tada!

Här skulle jag nästan (varför nästan, jag skulle helt enkelt) vilja få input om skillnaden mellan att raka sig med en Mach3-hyvel och en vibrerande Venus-hyvel. Undantaget områdena som ska avhyvlas, så vad är skillnaden? Oavsett man eller kvinna så gäller det väl känsliga områden, irriterad hud och önskan om slätt och lent resultat? Det är väl upp till den kvinnliga läsarskaran att besvara mitt spörgsmål, mina genusstereotypa tankegångar säger mig att det kan tänkas att ni provat en Mach3-hyvel, få män lär nog ha provat en vibrerande Venus-hyvel (därmed inte sagt att vi inte skulle vilja).

Ah, suck. Kollar på vindslägenheter. Kostnaden inte oöverkomlig, men oftast har de ingen balkong och naturligtvis inte heller den takterass jag drömmer om... nu har jag ju balkong, parkutsikt och fri parkering. Men jag vill ha en vindsvåning. Med takterass.

Vill, vill, vill.

Kan jag få?

Det är uppenbarligen tid för fotografering utomhus nu. Cyklade genom Kungsparken, fotografering av sött (nja, men de försökte...) par vid kanalen. Gick längs stranden, fotografering av ung kvinna iklädd bikini och poserandes med automatkarbin-attrapp...

Ratatatatatatata... ta.

Tralala lilla molntuss




...och fuck off windy vind

...det kan vara svårt att bli riktigt nöjd, det är så lätt att fantisera

och mina tankar och minnen står mig upp i halsen, mycket vill ha mera...

The first one is free.

Addicted.

It's been a long day, with a long distance call.

Klockan är nio, jag har huvudvärk i huvudet och te i en kopp.
Jag lämnade mitt hem klockan sju i morse. Det är allt för många timmar där emellan.

Och appropå ingenting så har jag världens bästa ögonmått när det gäller att koka tevatten.

Alltid något. Inte fan är det mycket.

Men ändå.

Alltid något.

Normal [ˈpʰɹɛt.sɫ̩] - Konstig som jag

Att montera en 2x4" regel 177cm över golvet tvärs över i torkrummet är elakt. Pure evil.

Ahhhhhhhhhhhhhhh

That's nice

Jag hade träningsvärk i ljumskar och baksidan på låren/rooooumpan. What to do, what to do!? Spring en runda... och hur jävla dum är jag då? Hur känns det nu? Underbart. Hur känns det imorgon?...

Glad Påsk!

kyllinger....

Blandband var det ja... som jag skrev så var ju mängden låtar en förbannelse, så jag begränsar mig till W.

Words in the wires (Christian Kjellvander) - Countrypop at it's best
Wish I didn't miss you (Angie Stone) - Tja... var det 2003?
Winter blue (Heather Nova) - To everey heart a beat that's true... ja, så är det ju Heather ju.
Why can't we be friends (Matchbox 20) - Låten heter Hang men min mp3 heter inte det så :-) Kbh-Gbg under en tid som var fantastisk. I efterhand.
Wheels on fire (The Magic Numbers) - Those fabulous hairy midgets...
What if (Coldplay) - What if, what if, what if... i liveversion
What am I to you (Norah Jones) - För vuxenkänsla söndag morgon
West End Girls (Pet Shop Boys) - Fanns det musik innan denna?
Weak (Skunk Anansie) - Ilska o_c_h hjärtekross
We all feel better in the dark (Pet Shop Boys) - Har omnämnts tidigare i min blogg. Detta är 12" EP, extended versions och allt. Och soundtracket till dataspelet Thexder, eller tvärtom troligen.
Walking in my shoes (Depeche Mode) - För att det var den enda DM-låten på W som jag hade.
Vackert väder (Jakob Hellman) - Hatade Hellman när han släppte sin skiva (1989...). Sommar, hav och Pripps Blå-dröm. Och att göra en skiva, supersucce, sen nä jag vill inte mer.
Vem (Lisa Nilsson) - För texterna, för rösten.

V är ju svenskans W så klaga inte.

Ett halvt paket Digestive-kex utspridda över köksgolvet. I form av små bitar och mindre smulor. En bra start för en cheesecake?

Jag tror jag har blivit ämne för en doktorsavhandling... hehe

TITTA! En rosa elefant!

Vandringen hade varit lång. Från världs ände till dess centrum. Nu stod han där, på kanten till lyckan, på kanten till avgrunden. Till vänster kallt vatten, våta stenar. Till höger vackra fasader, hårda ytor. Ett steg till höger är ett steg till vänster, ett steg till vänster är... ett steg till vänster. Utan återvändo. Men han hade inte för avsikt att ta några steg åt sidan, varken vänster eller höger. Han skulle fortsätta sin vandring rakt fram, möjligen svänga lite men endast för att följa kanten, balansera mellan de två världarna. Det hårda vackra framgångsrika och det hårda vackra avgrundsdjupa. Balansgången var ingen svår gång, den var snarare självklar, oundviklig, naturlig. Hård, vacker och avgrundsdjup. Det var underligt att en sådan känslolös, nej inte känslolös, känslobefriad, männsika blivit så besatt av känslor. Hat, värme, kärlek. Och helst av allt, känslan av att vara i ett skimrande vackert rum av kravlöshet. Och tystnad.

Would I, should I, could I?

Did I?








Ja nu jävlar har jag hittat påskägget igen. Påskägget som har överlevt fem påskar och nu är inne på sin sjätte påsk. Det är ett fint, ganska traditionsenligt mellanstort ägg. Varför spara på något som kostar 25 kronor kanske? Just därför. Stod emot den inre lusten att sticka ned till Videomix och köpa ett par kilo godis, jag skulle bara må illa och desutom finns det påskgodis på jobbet som jag äter på dagen. Men i morgon. Då jävlar i min lilla låda.

Tittade ut genom fönstret och det såg varmt ut. Solen sken, termometern visade nio grader.

Något senare en kilometer hemifrån. Med blåfrusna fingar. FAN TA DEN HELVETES JÄVLA SKÅNSKA SNEDVINDEN!

Vid en bar, börjar känna sig lite kissnödig. Inga problem. Håller sig, tar en öl till. Inga problem. Tiden går, ölen dricks. Inga problem. Cyklar hemåt, tänker jag är kissnödig. Inga problem. Låser cykeln utanför huset. Börjar trycka på. Låser upp porten - twisting my legs. Går fem trappor upp - snabbt. Fipplar med nyckeln till dörren - hoppar jämfota. Passerar hallen, försöker få av mig skorna, glöm det, skit i jackan, mot toaletten - ahhhhhhhhhhhhhhhhhhh.

Varför, varför, varför? Min kropp och min hjärna kan kontrollera mina behov, vet att det inte är läge i timmar, men när den kopplar att det är ok om en minut, då jävlar... den väntar inte en minut, den säger NU!

En onykter blind man ringde på dörren hos en döv man i Arlöv. Redan här börjar man ana förvecklingar. Den onyktre blinde mannen ville veta vad klockan var. Det var lite svårt för den döve mannen att höra, av den blinde mannens gestikulerande och pekande på sin klocka förstod han dock att mr Blind ville veta vad klockan var. Detta hjälpte ju föga för den döve mannen som inte kunde kommunicera med en blind man. Den blinde mannen blev så förtretad av att inte få något svar på sin enkla fråga att han misshandlade den döve mannen.

Idag är det den 8:e april... inget skämt väl?

Ojojoj. Igår rafflande slutminuter mellan Malmö och Leksand, idag än mer spännande mellan Skövde och Redbergslid. Jag gillar 24:ans satsning på sport. Inte de bästa, men kamp och hjärta.

De flesta av mina bloggläsare har säkerligen sett High Fidelity, filmen baserad på Nick Hornbys roman, filmen om musikens plats i en mans liv, musikens roll för att spegla händelser och skapa stunder. Vänta nu, var det om att hantera kvinnor och skapa stunder med desamma? Låt oss säga en kombination av de båda då.

What's my fucking point?

My fucking point är att jag är en blandbandare. En generation försent då vinylen inte är så vanligt förekommande och min sista bandare slog sig till ro i ett källarförråd på Västanväg 62 år 2001. Att blandbanda på iPoden är inte riktigt samma grej, kräver inte så mycket tanke att blanda flera hundra låtar. Överflöd skapar skit. Att behöva begränsa sig till ett dussin låtar, följa ett spår eller en känsla, skapa en kurva som musiken följer. Allt detta kräver lite ansträngning som gör att man inte helt enkelt hoppar mellan låtarna, det tvingar fram tanke och känsla. Jag blandbandar ibland till CD, för bilen och cd-radion på kontoret, men CD är ändå ett medium som är lätt att ändra, både när man skapar den och när man spelar av den. Lätt att hoppa över, ändra ordningsföljd, saker man svårligen gjorde med bandaren. Nostalgia obviously, att streama musiken genom stereon från sin dator, hämta hem lite vad som helst när som helst, det var ju saker man hade drömt om att kunna göra om man kunde föreställt sig det på den tiden då bandaren hade en plats i mitt liv. Men jag drömmer ändå om heavy (eller hög densitets eller vad fan) vinyl på en SL-12:a. Jag har dyr Arcam surround-förstärkare och massa högtalare, men skulle egentligen bara vilja ha en 2-kanals med phono-ingång. Mindre är bättre. Enklare. Renare. Att allt alltid ska vara så mycket.

Vad jag ville säga var egentligen bara att jag försöker komponera ihop ett blandband för våren. Nästan lite Mr Music, ve och fasa, men det är kul att hitta en CD märkt med soft pop 2001-03-14, eller Mysmix-99 (en gåva, den titeln hade nog inte jag hittat på) och nästan omedelbart så minns man vad som hände då, vad man gjorde, känslan.

Yeah, I know. Get a life.

Men i brist på annat så får detta vara mitt liv. Jag trivs med mitt liv.

Jag sitter här hemma och läser med stor nyfikenhet allt som ramlar in i postlådan. Nu senast en helsidesannons i Vår Bostad. De säljer en konstdocka (dvs en docka i porslin), Sökande Indiankvinna. Endast 495 kronor! Per delbetalning. I alla fall, denna sökande porslinsindiankvinna är prisnominerad. Nominerad eller prisbelönt? Nominerad är ju en ganska obefintlig untnämning, ok för en Oscars-nominering, men nu talar vi om "Best Indian Doll of the Year". Så, denna docka, som någon sammanslutning av docktillverkare som tydligen tillverkar så många olika typer av indiandockor så de känner sig tvugna att varje år utse årets bästa indiandocka (Pochahontas måste tagit hem vandringspriset för länge sedan), kan eventuellt bli årets indiandocka. Det måste vara där hela grejen är. Om den blir årets indiandocka, då jävlar. Samlarvärde.

Dessutom är den i verklig storlek. Quite big eh? Nope. Hela 80 cm lång! Ursäkta, men skrev ni verklig storlek? Ska ni inte ändra namnet till Sökande dvärgindiankvinna? Dessutom står hon på tå och sträcker en arm uppåt så hon räknar nog in på max 65 cm i passet.

Inte det nej...

Gå och dra täcket över sig, be en stilla bön och hoppas man vaknar upp något piggare imorgon.


Idag så kom känslan över mig, känslan som borde funnits hela tiden. Men som alltid, den finns där i bakgrunden, gömmer sig. Överraskar mig.

Sjuk. Fans fan. Igen igen igen.

The one. Ca 155x90 cm. Kan användas som terroristbekämpningsmedel.

Kännt mig väldigt avslappnad idag, regnet förstärkte känslan. Fått jobbet ur tankarna ett tag, fick annat att tänka på. Det ser ut till att regna ett par dagar framöver så man skulle kanske jobba ett par långa dagar, få saker klart och ur vägen och vara ledig när solen kommer mot slutet av veckan.

Kanada, Irland... men jag kommer nog bara till Upplands Väsby. Tjohoo...

Varför i helvete försvinner mina kommentarer?

Bortsett från att jag rent fysiskt känner mig totalt utsliten så får vårsolen mig att bli glad. Att sätta sig på balkongen idag var som att börja morgonen med en trippel espresso. Den trötta hjärnan vaknade till liv. De dystra gråväderssuckarna byts mot soliga leenden.

Jaha, och hur står det till här då?
Inget vidare.

Bad joke day.

Att få sina tankar konkretiserade av någon annan. Beslut utan ångest och utan invändningar. Men ändå. Trött på det här hjulet.


Någon som vill köpa ett skrivbord, en förvaringsmöbel/sideboard på hjul, en snurrfåtölj och en säng? Jag vill sälja.