Ibland så känner jag stor lust att radera tidigare inlägg.

Funderade över vad jag brukar skriva, vad mina inlägg behandlar och inte behandlar, vilka modes of mine som får komma till uttryck här. Det första är trams, text som inte behandlar någonting eller behandlar ämnen utan något allvar, mest ironi och rena elakheter. Det andra är irritation, ilska, känslor inom mig någon eller något har triggat och som växer och blir värre och värre tills jag får utlopp för ilskan, den späds på hela tiden av minsta sak, allt ackumuleras inom mig. Mest framträdande är nog längtan och drömmar, känslor av saknad blandat med känslor av välbefinnande. Trötthet finns också, som ett mellanting mellan irritation och trams, inte bry sig om så mycket men allt frestar på. Oftast vill jag bara låta mina svävande tankar komma till uttryck, låter inte de göra det lika ofta här som i andra forum förr; håller mina tankar hos mig själv.

Ibland säger jag även sanningen.

Den som anser att vägen till mannens hjärta går
via magen siktar nog aningen för högt

Högt eller lågt skulle jag i allvarlighetens tecken vilja påstå. Men så är jag ju också en jävla tråkmåns.

Tack för påminnelsen, Elliott snurrar (kan man säga så?) i spelaren på datorn. Lite dålig kvalitet,har aldrig tagit mig samman och skaffat the real stuff... både Elliott och kompositören till nedanstående är döda och begravda så de kanske har överseende.

I didn’t mean to hurt you
I’m sorry that I made you cry
Oh no, I didn’t want to hurt you
I’m just a jealous guy

I was trying to catch your eyes
Thought that you was trying to hide
I was swallowing my pain
I was swallowing my pain


Inget nytt under solen som sagt, men en bra påminnelse.

aaaaaaaaaaaaaaaaaah

det är skönt att springa, ännu skönare att ha sprungit, kroppen är avslappnad och full av glädje

Tråkig dag.

Springa nu. Halka på en isfläck kanske.

Tråkig dag.

Tvätta.

Jag vill ha musikförslag! Nytt och gammalt, allt möjligt. Bara ni säger vad och varför.


Red House Painters har en låt som är elva och en halv minut lång, i studioversion. Normala låtar upprepar samma text elva och en halv gång inom tre minuter, de upprepar sig kanske en gång. Visst, det är ju inte direkt Yngwie Malmsten som går loss på gitarren och man hinner både somna och vakna mellan början och slutet på låten, men ändå.

all things considered, I feel quite alright tonight...

and I'm sorry for whatever I did to make you leave

Åh, jag är en otrogen jävel. Jag älskar dig fortfarande Ane, men igår var det Annika som fick följa med mig in från kylan in i värmen under duntäcket. Hon är så söt och talar till mig med en stämma så ljuv och förförisk.


Annika



Jag talar naturligtvis endast om musik.
Tyvärr.



En decimeter snö och kallt. Visst är det skönt att slippa snön på måndag morgon, men fan vad nice med solsken och massa snö. Får väl flytta hem igen...

Have you ever had the feeling that no one really
knows what you're all about
and when you try to show them
they all have things to do
tonight

två ljus i mörkret

...turn in my sleep, a bad dream is over
think of you and shall I ever recover


...as I listened and the words hit my ears I cried sudden tears

lussebulleberg

Det står Vem ringde? på min telefon. Jag kollar. Två gånger har någon från Stockholm sökt mig i hemmet. Klart man är nyfiken, eniropunktse nästa. Vanligtvis är det en telefonförsäljare vilket resulterar i ingen träff på sökningen. Den här gången träffade sökningen. Regeringskansliet. REGERINGSKANSLIET? Vad vill de mig, ska jag bli orolig eller börja bygga förväntningar?

Spontanboka ett flyg på en fredag kväll, Sthlm - Malmö. Tror ni det funkar?

Tio timmar jobb med febrig känsla i kroppen och kunder som granskar ens arbete. Fine. Men när some shit inte fungerar när den borde fungera, det är inte nåt jag snickrat ihop, så blir jag frustrerad. Så borde ni inte ha gjort, nej jag vet, men ni har inte sagt att jag inte kan göra så, ni kan inte säga att jag inte kan göra så. Det ska gå, det ska vara testat för det är i vilket fall releasat. Jo. Men du borde inte göra så. Jo. Jag vet. Jag borde inte gjort så. Men de kan inte säga att jag inte kan göra så och då ville jag göra det så.

Tjo. Ho?

Varför i helvete skriver jag ett uttryck som "skaka min värld"? Har jag blivit knäpp eller vad fan har det blivit av mig? Naturligtvis skriver jag det för att jag menar det, men kunde jag inte kommit på ett något mera imponerande uttryck? Den lilla djävulen på axeln är utbytt mot Bryan Adams sjungandes shake my tree. Jag önskar min djävul tillbaks, än hellre den söta lilla engelen.


Jag sitter med en Safari webbläsare, det betyder att de miljoner knappar med features till bloggen som ploppar upp på IE inte ploppar upp när jag ska blogga. Men, men, men, meeeen. I've got something so much better. Jag kan välja att öppna alla bloggar som jag samlat i min favorit-blogg-katalog i flikar med ett klick. Sådär bara. En hel bunt bloggar lägger sig snyggt uppradade i flikar.


Länge sedan jag publicerade en bild här. Nästa gång blir nog när lussebullarna är bakade. Bakade innan vi ens hunnit in i december, ve och fasa. Kan de sälja semlor i oktober kan jag baka lussekatter i november, även om vissa menar något annat. De är bara avundsjuka.


Jag trodde lesbisk julshow skulle bli en tradtion. Int' då!

Plötsligt säger jag något som får alla bitarna att falla på plats.

Inget är relevant här, men likväl intressant.

Inget är relevant här, men likväl intressant. Det innersta innersta. Kärnan. Så mycket som lockar, pockar och fångar mitt intresse. Får mig att längta, drömma och undra. Intresseväckande, men inget som verkligen skakar min värld. Som så mycket annat rena förbrukningsvaror.

Jag vill inte att det ska vara förbrukningsvaror. Jag vill inte se er som något som förbrukas. Jag vill inte bli förbrukad.

Live - Shit Town känns som dagens låt. Önskar det vore Lightning Crashes istället. Well well, what the hell.

my intentions fall to the floor

Trött. På än det ena, än det andra.
Var ska jag lägga min energi?
Där jag önskar?
Eller där det ger resultat?
Önskat resultat?

Eller bara skita i allt och fortsätta drömma.
I mina drömmar är jag lycklig.

Idag ska det bakas pfefferkuchen för glatta underlivet.

Tror jag.

Det är mina intentioner i vilket fall som.

Återigen har jag läst Aftonbladet. "Sedan amerikanska tittare slagit larm har Mischas bröstvårta blivit ett fall för FCC – den federala kommunikations–kommissionen. Blottningen ska ha skett när en pyjamasklädd Mischa kliver ur sängen i en av seriens scener. Nu är frågan om den 19–åriga skådespelerskan och modellen blottade sig med vilja.
– Vi känner inte till några klagomål, säger en talesperson för Fox, tv–bolaget bakom serien.
FCC är inte att leka med. Janet Jacksons bröstblottande under amerikanska Super Bowl i fjol orsakade jätterabalder i USA. Politiker krävde lagändringar och tv–bolaget CBS som sände galan fälldes för "oanständighet" och dömdes till mer än 4,5 miljoner i böter."

Låt oss tänka efter lite.

Nej. Fattar inte.

Fattar ni?

VAD kan det tänkas innebära att en amerikansk yngling får se en snabb skymt av ett bröst på en flicka som kliver upp ur en säng. Vilken skada kan tänkas ske? Vilka sjuka sexuella föreställningar månde denna yngling få!

Fan vad jag älskar fanatiker, religös höger och kommunistisk vänster.

Vaknade alldeles för tidigt. Pigg och förkyld känns det som. Alltid förkyld på lördag morgon. Tea-time.

Mamma blev väldigt glad över att jag kom ihåg hennes namnsdag.

Det är sällan jag finner något intressant inlägg på LAFS men pajkastningen som är igång där sedan någon dag sedan är ju som från himlen sänd. Åh, underbart. Älskar arga inlägg, dåliga argument, bra argument och allas, inklusive mitt, intresse för dessa inlägg. Ur tomma intet skapas all denna ilska och entusiasm. Lovely.

Jag har ett ömt knä. För mycket löpning kanske.

Jag funderar på tillvaron och min plats i denna värld.

Jag fick hindra mig själv från att köpa julmust idag, det får allt bli första advent innan julmusten öppnas. Jag började dessutom fundera intensivt på vad som behövs för att baka pepparkakor.

"Från sin servicebutik på Kronborgsvägen i Malmö hanterade mannen knarktransporter från Tyskland. Från hemmet sålde han opium" Oj. Jag behöver inte längre fundera på hur de får kiosken här nedanför att gå runt. 11 kg opium ger en bra inkomst.

Äh, skaka mig någon...

Me and you baby. We're digital. I´m on, you're off.

Samling i fikahörnan torsdag eftermiddag. Vanliga snacket om väder, servrar, kan vi ta ett möte sen, bla bla. Jobbsnack helt enkelt, huvudsakligen medelålders män emellan. Ett av väldigt få kvinnliga inslag på avdelningen frågar appropå sin gifta vänninas otrohetsaffär om vi tycker det är ok att vänninans loverboy kommer i henne utan skydd. mummel mummel... ska vi uppdatera med de nya patcharna?

Note: ta inte upp intima detaljer om vänninans otrohetsaffärer i fikahörnan.

Jag vet inte om ni har kännt på en iPod Nano. Kännt dess litenhet och lyx. Jaaaaaa. Den är onödig, brackig, bratig eller vad fan som helst. Dessutom så är jag tyvärr plågsamt medveten om iaf dess föregångares tveksamma kvalitet. Vilken jävla datorpryl som helst ska väl tåla fem meters fri färd från cykel till asfalt. Med studs. Whatever. Sitter med den här och vill slicka dess kromade baksida.

Nej, knappast va. De som känner mig vet att jag knappast skulle slicka på en pryls baksida. Kyssa någons nacke kanske men det är en helt annan femma.

Tittar på Homestyling. Mannen kliver in med ett par Bestlite skrivbordslampor, den ena vit, den andra gräddvit/gul. Vi kan väl spraya den vit tycker medhjälparinnan. Undrar om inte ni hade lånat de där någonstans och de kostar löjliga 4300 kronor styck. Skrattretande dyrt, de är snygga men knappast quality. Hur som, man målar inte om de hur som helst. Och den där kurviga bokhyllan var snygg! Och den kvinnliga inredaren utan kurvor var minst sagt också snygg.

Snygga prylar och möbler är min svaghet, ja ja ja. Egentligen är fina hus min svaghet men jag har inte fått utlopp för det ännu. De kostar så mycket.

Läst igenom ovanstående text och känner mig usel. Önskar fred i världen.

Och vadå, barn och ungdomar känner sig inte lika kränkta av en våldtäkt?! Vem fan kom på det. Jo, jag läste hela artikeln och vet att det inte var så det stod i domen, det var Aftonbladets tolkning. Men ändå...

Det ser ut till att bli en weekend i huvudstaden på självaste Nobeldagen. Hoppas att det inte betyder att Grand är fullbokat. Frottera sig med noblessen. Eller i alla fall julshoppa, hälsa på broder, hitta ett par trevliga fikaställen tillsammans med trevligt sällskap (någon? NÅGON!?) och känna den norrländska kylan bita mig i stortån.

Låt oss falla. Låt oss falla in i natten. Känna mörkret omge oss, utan vetskap om vad som finns runtom oss, likväl trygga. Mörkret, tystnaden, viskningarna i natten. Vinden, månen, skenet av den fladdrande låga som bär våra drömmar, vår innerliga längtan efter ro. Kylan omger oss, vi delar värmen.

Varje gång jag kollar blogg från jobbet så ser jag att IBM varit på besök på min sida. Storebror ser mig, eller iaf kusinen i England.

Skriva användarmanualer är så lugnt. Ska nog gå och installera lite mystiska black box prylar för att bryta av lite.

En vjuxen man med mojgonstånd som kjissar. Haha, Filmkrönikan är så bra, fram för fler talfel.

Om man skulle ta och jobba på förkylningen lite. Springa en runda och förfrysa genitalier. Sortera jobbuppgifterna i bakgrunden så är det klart utan nämnvärd ansträngning.

.

.

So am I
good or bad



.

.

Så här jävla duktig är jag. Trots förhöjd alkoholhalt i blodet, trots sen timme. Nog kommer jag ihåg tvättiden kl 8 på söndag morgon. Plingeling-tingeliting. Klockan 8 i morse ringde alarmet på mobiltelefonen och jag undrade varför. Klockan 8 är aldrig en tid jag har behov av att vakna. 06.30 eller möjligen 07.00. Aldrig 8. Duktig som jag är så drog jag mig ganska snart tillminnes tvättiden som jag i en annan dags duktighetsrus bokat in tidigt söndag morgon så man hinner göra så mycket annat samma dag. Så här sitter jag 11.16, lite tömd på kraft, tvätten avklarad, tagit en promenad runt parken, funderar på en seriös middag och om fars dag betyder att det är fritt fram i "Fun Wash"-anläggningen (manuell tvätt av bil för ikke insatta, fun wash kan ju inte vara något annat). En dusch, cappucino och chokladmuffins keeps me going.

Får man sitta och lukta på sina egna handleder? Förföriskt sensuell doft, mjuk hud, kittlande hårstrån. Mm, vill ha. Men jag har ju redan mig själv... men någon annan kanske men ändå samma? Hon får dock med fördel ha lite mindre håriga handleder...

Är jag elak som glädjs? Som känner uppriktig genuin glädje?

I dag kom domen mot Robinson-Jerry. Malmö tingsrätt dömer Jerry Forsberg, 24, till ett års fängelse för misshandel, grov misshandel, olaga hot, urkundsförfalskning och narkotikabrott.


Ett par timmars kurs till sen så ska jag dra och handla ljuvligt kaffe och ta en fika. Regn ute, ljus och kaffe inne. Mjuka soffor, glattiga magasin. The way I like it.

Feed me

Lightning, love, pain and pleasure

ett dolt budskap

Ferfried von Hohenzollern.
Tack för att du ger oss pure pleasure bara via din blotta existens.

Grattis!

Tack. Det är ju bara mitt tredje-namn men ändå. Tack.

Ok. That´s it for today. Nu ska jag bli snäll och ordentlig igen. Släpa runt på massa skit; ilska, irritation och trötthet, till ingen nytta. Bra för inget och ingen.

Djupa tankar och underliga ord som bara jag förstår eller i vilket fall som helst bara jag orkar läsa och bry mig om innehållet av. Det besparas er.

Tack Babsan/Linus/Lina för kissekissekatterna. Trots ihärdigt motstånd från Seattle lyckades det mig till slut.

På väg mot en bättre värld.

Ber om ursäkt i förväg.



Jag kan inte spela upp wmv-filer TROTS att Windows Mediaplayer för Mac SÄGER att den kan. Det är för att de LJUGER, de jävla KUKSUGARNA!





Jag har verkligen stora problem i min tillvaro.

Fan vad jag irriterar mig på min lins som torkar och gör att jag ser hela världen i mono vid badmintonspel. Går sååå bra.


Helvete. Jag har en olustig känsla inom mig.

Och jag skulle verkligen vilja strypa någon riktigt jävla långsamt.

Bestick i sopsäcken och servett i bestickslådan... oj. Pinsamt.


Det finns så många menyer när man kör blog på IE...

Urlakad.




Skidresa? Ja tack.
150 mil i bil? Nej tack.

Se. En ny skön värld.

imagine

gone

Åh. Jag är kär. Ane Brun. Suck...



Många håller på med sina fultal. Vem fan vill vara ful? Vem fan säger att jag är ful? Skit i det du, du är inte så jävla snygg själv. Jada jada jada.


Det nämndes Love Calculator, jag snokade genast upp den. Gjorde några snabba beräkningar. Inga namn nämnes. Men, följande kunde konstateras vad det gäller möjligheten till ett framgångsrikt/lyckligt förhållande mellan två parter:
Mellan man och kvinna - 33%
Mellan två kvinnor - 66%
Mellan två män - 0%.

Skrivbordsstol mod- 3117
Arne Jacobsen 1955









Ståkuk sade han. Ståfitta sade hon.
De var eniga om att den var snygg.

Lite allvar här och nu.

Rån, rån och rån. Våldtäkter. Misshandel. Malmö har så länge jag varit medveten om staden varit detsamma som våld. I min värld och där jag går råder dock fred, för det mesta. Det beror väl mest på när man rör sig var och lite tur kanske. Eller frånvaro av otur. Jag vet inte. Jag tycker det är förjävligt i vilket fall som helst. Oskyldiga människor för evigt märkta. Skyldiga människor för evigt märkta. Jag skulle verkligen vilja förstå. Inte uppleva, men bara få ett uns av den känsla som dessa fans jävla idioter måste bära inom sig, det som driver dem till att begå övergrepp på en oskyldig människa. Vad driver en man till att hugga en kniv i en försvarslös? Desperation? Känsla av att det inte finns något att förlora? Total frånvaro av känsla, noll empati? Det kändes som en bra idé för stunden? Jo, jag vet väl att det beror på desperation, inga val, psykiska störningar, eller helt enkelt bara totalt jävligt fucked up braindead people. Men ändå, jag kan inte greppa känslan de måste känna, tankarna de tänker. Ska man ens försöka förstå varför?

Enligt min mening så måste man naturligtvis förstå varför, orsak och verkan. Men därför får aldrig vara en ursäkt. Var individ bär ett ansvar för sina egna handlingar. Hur jävligt man än har haft det.

Lyssnat på house en hel lördag. Bra. Men nog nu, fick värsta glädjeruset när jag städade och plockade i ordning bland alla skivhögar och hittade Moneybrother, Marit Bergman och Isolation Years längst ned i en av högarna. En lagom dyster söndag, kaffe, och...
I can tell from the look in your eyes // Ain't no sleeping here tonight...


Om man skulle ta djävulen vid hornen och shoppa lite. Men vad? Och varför? Kläder. Och varför inte. I give you all the answers right away.

Potatisgratäng för böfelen! Grädde, ost och vitlök.

När andra, kända, bloggare efterlyser middagssällskap - varför känns det som om motsvarande efterlysning på min sida bara skulle vara patetisk?




Jo, du gissade nog rätt. För att det skulle vara patetiskt.


Och det vill jag ju inte vara. Oh gud nej. Ej patetisk, ej pinsam, ej fet, ej ful.



Fan vad jag gillar musik. Musik som man kan drömma sig bort i, musik som man kan bli lycklig till, musik som man kan snyfta ikapp med. Musik som förstärker känslor, fördriver känslor, ger känslor. Väcker mig på morgonen, vaggar mig till sömns på kvällen. Däremellan sätter jag på den när jag vill.

Like shooting sitting ducks,
he said, and solved another
mystery of life.


bang

Vooooooooolare ohoohohoooooooooh, cantare...

Jag är glad och studsig idag.

Och nästa vecka så är det kurs igen. I fem år har man tjatat efter kurser, här blir man anmäld till kurser och tillsagd två dagar i förväg att man ska tillbringa nästa vecka med inlärning. Det är kul. Sen så ska jag använda kunskaperna. Det är också kul. Sen så ska man klara felberäknade projekt i hamn. Det är...

Vooooooooooolare

Bättre äta än ätas, men bäst är att baka bullar tillsammans.

Kaffe och pepparkakor någon? Julen närmar sig och det bjuds friskt utan baktankar.


Kom just i detta nu att tänka på att en lussekatt inte går sönder lika lätt.


Broken
To be eaten
Let´s dip it in coffee

Bokhyllan. Bokyllan, bokhyllan, bokhyllan.

Ja, vad ska jag med all those gay men till?

Hi, I´m mr Wiseguy, ms Painintheas sweet little brother.

Ovanstående var för mina internationella läsare. Nu till det egentliga gnället. När det är mörkt och det regnar så syns man inte. Inte om man är gångare utan reflexer, inte om man är gångare utan reflexer i svarta kläder och svart paraply. Ej heller om man är cyklist. Det hjälper ej heller om man som cyklist cyklar på övergångsstället. Cyklist syns fortfarande inte. Det verkar vara en kamp för en del, en slags jag ska minsann visa de jävla bilisterna, hey I don´t care-mentalitet. Titta bort, ha för guds skull inte ögonkontakt, verka ignorant och säker på din rätt. Om jag inte ser bilarna så ser bilarna säkert mig. Ok, ni vinner. Jag bromsar, jag bromsar även för gångare som går mot rött vid Triangeln, om möjligt glatt påhejande med min tuta. Naturligtvis ska jag hålla undan för och undvika att köra på vad som än kan tänkas uppehålla sig på vägen, oavsett om jag har rätt och företräde. Ja, ni vinner. Nästan varje gång...